© Denis / stock.adobe.com
Många katter njuter av bli borstade, samtidigt som tilliten mellan människa och djur fördjupas under pälsvården.
Pälsvård hos katter, en tjock, blank päls är ett tecken på att katten är fysisk och mentalt frisk. Katter sköter för det mesta pälsvården själva, men du kan hjälpa din katt med skötseln genom att borsta den regelbundet. En balanserad kost är också viktigt för en frisk päls och hud.
Färgen och strukturen på kattens päls varierar beroende på ras men i princip består katters päls av täckhår och underull.
Täckhåren avgör pälsens färg och tecken. De består av längre styrhår som katten kan resa och de något kortare skyddshåren. Underull är termen som används för att beskriva det isolerande lagret av fint, kort hår direkt ovanför huden.
Med cirka 25 000 hårstrån per kvadratcentimeter är hårdensiteten i en vanlig kattpäls extremt hög. Som jämförelse: hundar har en hårdensitet på 1000 till 9000 hår per kvadratcentimeter. Människor har bara cirka 175 till 350 hår per kvadratcentimeter på huvudet. Så det är inte konstigt att hemmet ofta är täckt av katthår.
Under pälsbytet på våren och hösten tappar katter en särskilt stor mängd hår. På våren byts den täta vinterpälsen ut mot en lättare sommarpäls. På hösten åker sommarpälsen av och katten får en tjockare vinterpäls.
© kaninstudio / stock.adobe.com
Även om katter vanligtvis sköter sin egen pälsvård kan du hjälpa din kisse genom att borsta den regelbundet – speciellt om du har en inomhuskatt. När katter springer fritt utomhus blåser vinden genom pälsen och hår fastnar i grenar när den går genom buskar och snår. Inomhuskatter har inte dessa alternativ.
Många katter tycker om att bli masserade med borsten. En borstad päls får en silkeslen glans, blodcirkulationen i huden främjas och den gemensamma sysselsättningen ökar också tilliten mellan katt och människa. Som kattägare har du själv också fördelar av att lägga ner lite tid på att sköta dina katters päls: det katthår som fastnar i borsten hamnar inte i soffan, under sängen eller på de fina svarta byxorna.
Ett annat skäl till att borsta katten är att katter sväljer mycket hår när de tvättar sin päls. Håren kan samlas i magen och bilda klumpar som kallas hårbollar (besoar).
För att bli av med sådana hårbollar måste katten kräkas upp dem och spotta ut dem. Det är inte särskilt trevligt, varken för katten eller människorna i omgivningen. Regelbunden borstning hjälper till att minska hårbollar i magen och tarmkanalen.
Långhåriga raser, som till exempel perserkatter, behöver en regelbunden pälsvård. Det är nödvändigt att borsta dem en gång om dagen för annars finns en risk att pälsen blir tovig. I särskilt envisa fall återstår bara att använda en sax och klippa bort tovorna. Ibland är sista utvägen att låta en veterinär ta bort dem.
Tyvärr uppskattar inte alla katter att få hjälp med pälsskötseln och springer så snart de får se en kam eller en borste. Andra försvarar sig med tänder och klor mot detta oerhörda ”djurplågeri”. De biter i borsten eller – om du har otur – till och med i händerna. I sådana fall behöver du mycket tålamod för att få din vilja igenom.
Försök att få katten att vänja sig vid borsten genom att låta borsten ligga framme några dagar så att katten kan lukta på den och lära känna det okända verktyget i fred.
Vänta på en bra möjlighet för de första dragen med borsten. Om katten är på ett gosigt humör eller tvättar sig själv har rätt ögonblick kommit.
Klappa först din katt med handen och sedan – mycket försiktigt – med borsten. Sedan fortsätter du med handen igen. Växla alltid mellan hand och borste så länge katten orkar med. Tvinga inte katten till någonting. Lämna den ifred om den tröttnar och fortsätt en annan dag.
Klappa eller borsta aldrig din kisse mothårs, för katter tycker inte alls om det. Till en början kan du begränsa dig till din kattens favoritplatser: om din katt gillar extra mycket att bli klappad på hakan till exempel kan du börja borsta där. Så småningom kan du sedan utöka till andra kroppspartier.
Lugn och tålamod är viktigt, men en och annan godbit kan också hjälpa till att göra borstningen betydligt mer uppskattad av katten.
© Alusha / stock.adobe.com
Om din katt absolut inte vill bli borstad kan det också bero på att du använder fel verktyg. Kammar och borstar bör till exempel inte vara för vassa, för det kan skada kattens känsliga hud under pälsen. Borsten ska inte heller vara för tät för då kan det dra i pälsen. Borsta med mjuk naturborste, eller massageborstar av gummi är lämpliga för känsliga katter.
Olika kattraser behöver också olika borstar och kammar: en brittisk korthår har en tät, fluffig päls och där passar andra borstar än till exempel hos en siameskatt.
Fackhandeln erbjuder specialprodukter för att avlägsna lös underull. ”FURminator” finns till exempel i olika versioner. De är skräddarsydda till kattrasers respektive pälslängd.
En balanserad kost är viktigt för en frisk hud och vacker päls. Framför allt bör maten vara proteinrik, eftersom hår främst består av proteinet keratin. Kosttillskott som laxolja kan också stärka immunförsvaret och främja en vacker, frisk päls.
Specialfoder och speciella pastejer kan hjälpa till att transportera svalda katthår genom tarmarna. Det minskar risken för hårbollar i magen.
Fritt springande katter som får hårbollar brukar äta gräs för det hjälper dem att pressa upp hårbollarna ur magen. Därför är det bra om innekatter alltid har tillgång till en kruka med kattgräs.
Som alla vet är det lätt att räkna ut hudens ålder. Ett hundår är lika med sju människoår, men det beror ju också på hundens ras och vikt. Men hur räknar man ut kattens ålder? Och hur gamla kan katter egentligen bli? Från vilken ålder räknas katter som seniora?
Det finns väl knappast något gulligare i denna värld än små kattungar. Men tyvärr får inte alla kattungar ett bra hem. När hemlösa katter parar sig med varandra eller med huskatter i frigång, är det nästan förprogrammerat med ett liv i misär för ungarna. Med kastration och sterilisering förhindras onödigt lidande.
Coronavirus förekommer inte bara hos djurägare utan också hos våra pälsiga, fyrbenta familjemedlemmar. I motsats till det nya coronaviruset hos människor är dock feline coronavirus (FCoV) som drabbar katter känt sedan många år. Till detta virus räknas feline enteric coronavirus (FECV) och feline infectious peritonitis virus (FIPV). Det senare är en mutation av FECV och orsakar den dödliga sjukdomen FIP, felin infektiös peritonit, som leder till bukhinneinflammation und ascites (vätska i bukhålan). Människor, speciellt äldre och sjuka med svagare immunsystem, lider däremot av influensaliknande symptom.
