© Syda Productions / stock.adobe.com
Våra tamkatter har sällan samma kosthållning som sina vilda släktingar. Eftersom katternas kost har förändrats sedan de började leva tillsammans med människan drabbas de allt som oftast av matsmältningsproblem. Men även sjukdomar, förgiftningar och andra problem kan leda till diarré, kräkningar och förstoppning!
Precis som hos oss människor börjar kattens matsmältning i munnen. Maten delas upp i matsmältningsvänliga bitar av de vassa hörntänderna och grovhackas av kindtänderna samtidigt som den blandas med saliven som produceras medan katten äter. Saliven påbörjar nedbrytningen av maten och underlättar färden genom matstrupen. Från matstrupen kommer maten ner i magen där den blandas genom magväggarnas muskelrörelser. Magsyran med sitt sura pH-värde dödar bakterier och andra patogener samtidigt som proteinerna börjar spjälkas.
I tunntarmen delas fodret upp i de näringsämnen som det består av. Matsmältningsvätskorna från levern och bukspottkörteln hjälper till att bryta ner näringen i dess minsta beståndsdelar. På så sätt kan de tas upp i blodet genom tarmslemhinnan. När näringsämnena har tagits upp genom tarmslemhinnan forslas de vidare av blodet till levern. Från levern kommer de sedan till de enskilda cellerna i kroppen.
De osmältbara delarna förs vidare till tjocktarmen och lämnar sedan kroppen som avföring. Tjocktarmen är en av de sista passagerna på näringsämnenas resa genom kattens kropp. Här sönderdelas osmältbara matrester av bakterier. Vitaminer och mineraler som fortfarande finns kvar filtreras ut. Allt annat utsöndras som avföring.
Visste du att kött, till skillnad från vegetabilisk föda, är lättsmält? Ju större andel växter som ingår i en djurarts föda, desto längre tid behöver födan i tarmen. Därför är den köttätande kattens tarm extremt kort jämfört med djur som är allätare. En människas tarm är i genomsnitt ungefär sex gånger så lång som människan själv, medan kattens bara är tre gånger så lång som katten själv.
Matsmältningen är mycket komplicerad. Samtliga organ arbetar tillsammans för att ta upp näringsämnena optimalt och för att osmältbara delar utan problem ska kunna utsöndras med kattens avföring. Allt går dock inte alltid smidigt – allergier, ett mindre bra foderval, sjukdomar, läkemedel eller kronisk stress kan utlösa matsmältningsproblem hos katter.
Katter vet vad som är bra för dem! De föredrar mat som har samma sammansättning som en mus. Men färdigt foder uppfyller inte alltid dessa behov. En olämplig sammansättning med hög andel osmältbara kolhydrater, låg kvalitet på beståndsdelar som socker eller biprodukter eller allergiframkallande ingredienser som soja och spannmål leder ofta till problem med matsmältningen. Symtomen varierar kraftigt och kan sträcka sig från allergier till förstoppning, diarré och kräkningar. Om katten får problem med matsmältningen lönar det sig därför alltid att titta närmare på fodret! Vid lindriga symtom kan ett foderbyte ofta lösa problemet. I allmänhet är ett artanpassat foder det bästa sättet att förebygga matsmältningsproblem hos katter, men det är ingen garanti. Om katten lider av kraftig diarré eller inte längre kan bajsa och uppenbarligen har ont bör du gå till veterinären först.
© zanna_ / stock.adobe.com
När katten har problem med att bajsa är det oftast smärtsamt för din fyrbenta vän. Den hårda avföringen kan vara blodig och katten undviker ofta helt att gå i kattlådan. Förstoppning kan vara ett tecken på en bakomliggande sjukdom eller kattmatintolerans. Men ofta är lösningen väldigt enkel: många katter dricker inte tillräckligt mycket. Katter är av naturen ökendjur, så de får i sig det vatten de behöver främst via maten. Till vattenskålen går de oftast bara om de absolut måste. Försök få din katt till att dricka – särskilt om du främst ger den torrfoder. Dricksfontäner eller vattenskålar utspridda över hela lägenheten är en enkel och bra lösning!
Katten kan också drabbas av raka motsatsen till förstoppning. Diarré hos katter är obehagligt både för djuret och ägaren! Precis som med förstoppning kan diarré ha många olika orsaker. Vid akuta, plötsliga symtom bör du fundera på om det kan bero på förgiftning, virussjukdomar eller skämd kattmat. Parasiter som maskar eller mikroorganismer som Giardia kan också vara en orsak – i regel gör din veterinär en avföringsundersökning. Men även virusinfektioner som kattpest kan leda till diarré!
Kronisk diarré kan orsakas av stress, men även av kroniska sjukdomar eller förändringar som förtjockade tarmväggar.
Allmänt gäller följande: Om diarrén åtföljs av kräkningar, om kattens allmänna tillstånd är dåligt eller om diarrén varar i mer än en till två dagar, bör du omedelbart uppsöka en veterinär! Samma sak gäller om din katt verkar slö eller uppvisar ytterligare problem som feber, svaghet och darrningar. Kattungar torkar ut extra snabbt – så om du har en kattunge bör du också uppsöka veterinären omedelbart.
Som alla kattägare vet kräks katten för att få upp hårbollar, ofta efter att den har ätit kattgräs. Om katten kräks en gång utan upprepningar behöver du inte åka direkt till djurakuten. Men om katten kräker upp foder eller om den kräks ofta så bör du följa utvecklingen noga. Precis som vid diarré förlorar katten vätska och kan snabbt bli uttorkad. Skämd kattmat hör till de harmlösare orsakerna, men även förgiftningar eller akuta sjukdomar kan leda till illamående och kräkningar. Veterinären bedömer kattens allmänna tillstånd och kan vid behov stabilisera den med koksaltlösning och lindra kattens besvär med läkemedel. Sedan kan ni tillsammans komma överens om den bästa behandlingen.
Vi önskar din katt en ”god bättring”!
Som alla vet är det lätt att räkna ut hudens ålder. Ett hundår är lika med sju människoår, men det beror ju också på hundens ras och vikt. Men hur räknar man ut kattens ålder? Och hur gamla kan katter egentligen bli? Från vilken ålder räknas katter som seniora?
Det finns väl knappast något gulligare i denna värld än små kattungar. Men tyvärr får inte alla kattungar ett bra hem. När hemlösa katter parar sig med varandra eller med huskatter i frigång, är det nästan förprogrammerat med ett liv i misär för ungarna. Med kastration och sterilisering förhindras onödigt lidande.
Coronavirus förekommer inte bara hos djurägare utan också hos våra pälsiga, fyrbenta familjemedlemmar. I motsats till det nya coronaviruset hos människor är dock feline coronavirus (FCoV) som drabbar katter känt sedan många år. Till detta virus räknas feline enteric coronavirus (FECV) och feline infectious peritonitis virus (FIPV). Det senare är en mutation av FECV och orsakar den dödliga sjukdomen FIP, felin infektiös peritonit, som leder till bukhinneinflammation und ascites (vätska i bukhålan). Människor, speciellt äldre och sjuka med svagare immunsystem, lider däremot av influensaliknande symptom.
