© dennisvdwater / stock.adobe.com
Vissa katter är uppenbart överviktiga.
Nästan varannan katt anses vara överviktig. Övervikt och fetma är inte att leka med. Båda försämrar inte bara livskvaliteten och livslängden för katter utan ökar också risken för sjukdomar som diabetes eller ledproblem. Här kan du läsa mer om hur du finner ut om din katt är överviktig.
För att kunna bedöma om en katt är överviktig kan du ta reda på kattrasens genomsnittliga normala vikt. Med några få undantag har många raser en jämförbar kroppsstorlek och idealvikt. Raserna delas in i tre eller fem viktnivåer, beroende på vilket system som används:
| Viktindelning förslag på raser | Normal vikt (honkatt) | Normal vikt (hankatt) |
| Mycket lätt (t.ex. devon rex) | 2,5-3 kg | 3 – 4,2 kg |
| Lätt (t.ex. bengal) | 2,8-3,8 kg | 3,5-4,5 kg |
| Medel (t.ex. bondkatt) | 3-4 kg | 4-5 kg |
| Tung (t.ex. brittiskt korthår) | 4-5 kg | 5-6 kg |
| Mycket tung (t.ex. maine coon) | 4-5,8 kg | 6-8 kg |
Om kroppsvikten ligger 10 procent över idealvikten talar man om övervikt. Väger katten 20 procent mer över den normala vikten lider den av fetma.
Självklart finns det enskilda han- och honkatter som är mer slankare eller tyngre i varje ras eller blandras. Ovanstående indelning är endast en ungefärlig riktlinje som du som kattägare kan använda som guide. Slutligen måste varje katt bedömas individuellt för att kunna avgöra om den är överviktig eller inte.
Tips: Ett annat sätt att fastställa övervikt är att jämföra med kattens kroppsvikt från slutet av det första levnadsåret.
Det finns flera sätt att bestämma om katten är överviktig eller inte. Det vanligaste sättet – och samtidigt förmodligen den mest objektiva metoden – för en första bedömning är att bedöma kroppsfettet.
Det görs med hjälp av Body Condition Score (BCS, body condition index). BCS baseras på visuell bedömning och av att känna av kroppsfettet på bröstet, midjan och ryggraden. Baserat på detta rangordnas katten sedan i en av nio BCS klasser.
En katt brukar anses vara för tjock när det inte går att känna revbenen och midjan inte längre är tydlig ovanifrån. Sett från sidan bör den nedre maglinjen stiga något från revbenen till höfterna och inte (nästan) gå parallellt med golvet. Fett längs ländryggen är ett annat tecken på en överviktig katt.
Genom att väga katten regelbundet kan du också snabbt se om vikten förändras. Om vågen visar högre vikt varje gång finns det tyvärr inga tvivel om att din älskling långsamt går upp i vikt.
En annan enkel metod för att bestämma fetma är Feline BMI (Feline Body Measure Index, FBMI). Detta hullbedömningssystem är utvecklat för katter. Med denna metod anses procentsatserna 10 till 30 procent vara normalt hos katter. Om värdet är över 30 procent talar det för övervikt eller fetma.
För att beräkna FBMI behöver du två värden: bröstets omkrets i centimeter och benmåttet (LIM, avståndet mellan knäskålen och hälbenet i centimeter). Sedan bestäms procentandelen kroppsfett enligt följande ekvation:
Övervikt hos katter beror alltid på att energiintaget och energiförbrukningen är i obalans, vilket låter som en enkel förklaring. Adipositas hos katter uppstår vanligtvis på grund av flera olika faktorer som samverkar. Det är därför det är så viktigt att förhindra att det inträffar i ett tidigt skede.
Vägen till fetma i vuxen ålder börjar ofta redan hos kattungen. En kost med för högt energiinnehåll resulterar i ett större antal fettceller än hos kattungar som får ett passande foder. Det kan inte ändras senare och det ökar risken för fetma som vuxen katt.
Om en katt blir överviktig beror det för det mesta på ett för högt energiintag. Katter har svårt att kompensera för detta energiöverskott genom rörelse, eftersom de vanligen inte rör på sig tillräckligt när de hålls som innekatter.
De vanligaste orsakerna till energiöverskott är att den får för mycket foder, att det finns obegränsad tillgång till fodret (ad libitum-utfodring) och/eller att fodrets energitäthet är för hög (för många kalorier beräknat per portion).
Torrfoder, som ofta används vid ad libitum-utfodring har till exempel en energitäthet som är fem gånger så hög per 100 gram än våtfoder. När katter får torrfoder som enda foder brukar de få i sig mer kalorier per dag än de behöver.
Katter tenderar också att äta för mycket av mat de tycker är god, som färskt kött och fisk, samt mat med hög fetthalt. Särskilt mat från bordet innehåller ofta mycket fett. Problemet är att fett har en dubbelt så hög energihalt som protein eller kolhydrater.
Dessutom: katter äter när de har tråkigt eller när de är konstant stressade. Katter tigger också ofta, särskilt när de är uttråkade. Ägare tolkar det ofta felaktigt och tror att katten är hungrig och matar den igen.
Dessutom brukar kattägare glömma att godis också innehåller mycket kalorier. Alla godbitar måste alltid dras av från den dagliga roderransonen.
I princip har en ung katt (under två år) ett högre energibehov än vuxna eller gamla katter. Men katters energibehov kan vara mycket olika. Det gör det svårt att göra en exakt uppskattning av mängden foder. Om inte utfodringsbeteendet och mängden mat anpassas till kattens förändrade behov går den upp i vikt.
Dessutom behöver en överviktig katt färre kalorier per kilogram (fyrtiofyra kilokalorier per kilo) än en katt med normal vikt (femtiosex kilokalorier per kilogram) eller mycket lätt katt (sextiotre kilokalorier per kilogram). Det måste beaktas, särskilt när katten bantar för att minska vikten.
En annan utlösare för att en katt blir överviktig är kastrering. En kastrerad katt brukar få ökad aptit då den rör mindre på sig och andelen kroppsfett brukar förändras. Det minskar energibehovet hos en kastrerad katt med upp till trettio procent. Om kastrerade katter inte får mindre mat är risken tre gånger så stor att de blir överviktiga, jämfört med icke-kastrerade katter.
Förutom alla anledningar som kan påverkas av ägaren kan sjukdomar vara orsaken till att din katt är överviktig. Det är absolut nödvändigt att du först låter undersöka katten hos en veterinär för att säkerställa att den inte är sjuk.
Följande sjukdomar kan få katten att gå upp i vikt:
Cushings sjukdom är en sjukdom i binjurebarken. Binjurarna producerar permanent för mycket kortisol. Det leder till ökad aptit, samtidigt som katterna blir tröga och ovilliga att röra sig. Dessa två symtom leder till fettavlagringar. Denna sjukdom gör att fettet brukar sätta sig i buken. Katterna får en stor, hängande mage, medan resten av kroppen ofta är mycket smal.
Det är en hormonell störning som orsakas av att hypofysen är förstorad eller av en tumör i den. Den producerar då fler tillväxthormoner. Genom överskottet av tillväxthormoner förstoras ben, inre organ och bindväven. Hos katter känns det igen av att huvudet är relativt stort och brett och att tassarna blir större och större. Dessutom orsakar tillväxthormonet i nästan alla fall insulinresistens. Det leder till typ II-diabetes som är svårt att kontrollera med insulin. Aptiten ökar och därmed också vikten.
Denna sjukdom leder till otillräcklig produktion av sköldkörtelhormoner. De är ansvariga för cellernas funktion och därmed kattens ämnesomsättning. På grund av bristen på hormoner arbetar cellerna för långsamt och förbrukar inte längre så mycket energi. Dessutom blir katten trög och rör sig mindre. Hypotyreos är extremt sällsynt hos katter.
Förutom hormonella sjukdomar finns det andra sjukdomar som indirekt kan orsaka viktökning på grund av kraftigt minskad fysisk aktivitet. Kardiovaskulära problem och sjukdomar i luftvägarna leder till exempel till trötthet och kraftlöshet. Dessa sjukdomar förstärks också av övervikten, varför katten befinner sig i en ond cirkel.
Om katten har artros eller artrit vill den inte röra sig mycket på grund av smärta. Tyvärr märker ägaren ofta inte att hans katt har problem med lederna för katter visar inte alltid om de har ont.
Får katten läkemedel som ökar aptiten ligger det nära till hands att de går upp i vikt. De vanligaste läkemedlen är antiepileptika, glukokortikoider och gestagener (läkemedel för att undertrycka könsdriften).
Fetma ska ses som en sjukdom som oundvikligen leder till andra sjukdomar. På grund av följdskador och sjukdomar har överviktiga katter en kortare livslängd än katter av samma ras med normalvikt.
Fetma är en av de största riskfaktorerna för att katter ska drabbas av Diabetes mellitus. Det är en typ II-diabetes orsakad av insulinresistens. Kroppen producerar fortfarande tillräckligt med insulin, men insulinet påverkar inte längre ämnesomsättningen.
Diabetiska katter brukar vara hungriga ofta, samtidigt som de är trötta och tröga. Det främjar viktökning. Typ II-diabetes kan förbättras eller försvinna helt genom en strikt diet och viktminskning.
Fettlever uppstår när katter, och särskilt överviktiga katter, knappt äter längre eller inte alls. Metabolismen mobiliserar (frigör) fett från fettlagren.
Men katter kan inte använda dessa fetter och de då lagras i levercellerna. Levern kan inte längre fungera normalt och leversvikt uppstår.
En överviktig katt som äter dåligt eller inte alls på flera dagar måste omedelbart tas till en veterinär. Om hepatisk lipidos uppstår är det ett livshotande tillstånd som kräver intensiv medicinsk vård.
Övervikt leder till ofta underskattade problem med det muskuloskeletala systemet hos katter.
Vuxna katter som är överviktiga belastar leder och ligament mer på grund av den ökade vikten. Det kan leda till artrit och artros, särskilt i armbågar och höftleder.
När katten har värk i lederna rör den sig mindre och vilar mer. Det är inte så lätt att se om katter har ont, och ofta uppmärksammas inte dessa problem.
Om en katt är överviktig producerar kroppen också mer inflammationsmediatorer. Det kan i sin tur utveckla artrit. Katten undviker att röra sig och genom den lägre energiförbrukningen ökar då vikten ännu mer.
Många överviktiga katter har hudproblem. Om en katt är överviktig är också rörligheten betydligt begränsad. Då kanske katten inte längre kan tvätta sig som vanligt och sköta kroppsvården ordentligt. Det kan leda till att katten får mjäll över hela kroppen. Ofta blir den också smutsig på grund av avföring.
Bristen på hygien kan orsaka till kattakne, pälsförlust och hudinflammation. Allvarlig fetma med nästan fullständig brist på rörlighet leder också ofta till trycknekros (hudområden som är döda och allvarligt inflammerade på grund av alltför stort tryck).
En överviktig katt rör sig mindre, dricker mindre och använder inte kattlådan lika ofta. Det innebär att urinen stannar längre i urinblåsan och blir mer koncentrerad.
Urinkristaller bildas lättare i en koncentrerad urin och risken för urinsten ökar avsevärt. Urinsten leder till kroniska infektioner i urinblåsan och kan orsaka akut ocklusioni. Det senare är alltid en nödsituation!
Studier visar ett samband mellan fetma hos katter och ökad förekomst av diarrésjukdomar, IBD (Inflammatory Bowel Disease), sjukdomar i analsäcken och förstoppning (opstipation).
Dessa sjukdomar utlöses inte direkt av övervikt utan är i sin tur mest konsekvenser av andra problem som orsakats av fetman. Till exempel kan en inaktiv livsstil leda till förstoppning.
Den större kroppsmassan hos överviktiga katter leder till ett högre syrebehov. Katten får fettavlagringar i brösthålan och det trånga andningsutrymmet och det högre syrebehovet orsakar andningsproblem och andfåddhet. Katterna har dålig uthållighet och blir trötta snabbare.
Katten vill inte längre röra sig så mycket och fortsätter att gå upp i vikt på grund av den ännu lägre energiförbrukningen.
Fetma hos katter utvecklar, eller åtminstone eskalerar den hjärtsjukdomar. Högt blodtryck är också en av de negativa effekterna. Men om katten går ner i vikt igen kan vissa av problemen gå tillbaka.
Överviktiga katter lagrar överflödig energi som fett i hela kroppen. Detta fett avsätts också infiltrativt (tränger in i vävnaden) i organ som hjärtat eller levern.
Problemet: det begränsar hjärtats funktion. Samtidigt måste hjärtat förse en större kroppsmassa med blod och arbeta mot större tryck i kärlen. Allt detta leder till hjärtskador och hjärtsvikt på lång sikt.
Fettvävnad lagrar bedövningsmedel och därför behöver katten en större mängd narkosmedel. Samtidigt försämras nedbrytningen av läkemedel i levern och utsöndringen via njurarna. Tillsammans med en ofta nedsatt lungfunktion och hjärt-kärlproblem anses överviktiga katter vara riskpatienter.
Det minskade blodflödet i hela kroppsvävnaden ökar också risken för sårinfektioner och såren läker sämre.
En överviktig katt har ett nedsatt immunförsvar och är därför mer mottaglig för infektioner och andra sjukdomar. Dessutom är tjocka djur känsligare för högre temperaturer.
En för hög kroppsvikt påverkar också fertiliteten. Dräktigheten blir riskablare och födelsekanalen, som är smalare på grund av fettavlagringar, gör förlossningen svårare.
Tumörsjukdomar är också mycket vanligare hos överviktiga katter. Det verkar till exempel finnas ett samband mellan fetma och adenokarcinom, lymfom eller skivepitelcancer.
Tips: Är din katt överviktig? Läs vår magasinartikel om möjliga åtgärder och rätt foder mot fetma: Min katt är överviktig: förlora vikt på ett hälsosamt sätt
During my studies of veterinary medicine and my doctorate at the Ludwigs-Maximilians-University in Munich, I was able to gain numerous insights into the diverse fields of veterinary medicine. Since 2011, I have been in practice as a veterinarian with a wide variety of animals and their diseases. My passion belongs to the task of helping my patients in the best possible way and ensuring their well-being. I also like to share my knowledge as a veterinarian and as a long-time dog owner and dog athlete as an author.
Som alla vet är det lätt att räkna ut hudens ålder. Ett hundår är lika med sju människoår, men det beror ju också på hundens ras och vikt. Men hur räknar man ut kattens ålder? Och hur gamla kan katter egentligen bli? Från vilken ålder räknas katter som seniora?
Det finns väl knappast något gulligare i denna värld än små kattungar. Men tyvärr får inte alla kattungar ett bra hem. När hemlösa katter parar sig med varandra eller med huskatter i frigång, är det nästan förprogrammerat med ett liv i misär för ungarna. Med kastration och sterilisering förhindras onödigt lidande.
Coronavirus förekommer inte bara hos djurägare utan också hos våra pälsiga, fyrbenta familjemedlemmar. I motsats till det nya coronaviruset hos människor är dock feline coronavirus (FCoV) som drabbar katter känt sedan många år. Till detta virus räknas feline enteric coronavirus (FECV) och feline infectious peritonitis virus (FIPV). Det senare är en mutation av FECV och orsakar den dödliga sjukdomen FIP, felin infektiös peritonit, som leder till bukhinneinflammation und ascites (vätska i bukhålan). Människor, speciellt äldre och sjuka med svagare immunsystem, lider däremot av influensaliknande symptom.
