Katten markerar: varför och vad ska man göra?

Att markera med urin är ett naturligt sätt att kommunicera mellan katter. Men när en katt markerar i hemmet eller i lägenheten och lämnar sitt luktmärke på väggar, möbler eller fönster, är det mycket obehaglig för ägaren. Varför markerar katter i det egna hemmet och hur kan man förhindra det?

Medan vi utomhus nästan tycker att det är roligt att se hur katten med rakt uppsträckt, vibrerande svans stänker urin på trädgårdsstaketet och meddelar grannens katt att detta är “mitt revir”, tycker vi inte alls det är roligt i den egna lägenheten. Naturligtvis, för katturin stinker fruktansvärt inomhus och är i längden inte bara ett allvarligt problem för den mänskliga näsan.

Men varför markerar katter i hemmet? Vad försöker katten att meddela oss? Egentligen ska det ju inte behövas att katten markerar hemma. För ingen annan katt kommer ju att bestrida att det är hens revir (bortsett från hushåll med flera katter), eller hur?

Orsaker för urinmarkeringar

Men saken med urinmarkeringarna är inte helt så enkelt. För revirstridigheter är inte alltid orsaken till markeringarna. Medan man tidigare trodde att katter med sin urin bara markerade gränsen till sitt revir, tror beteendeforskare idag att katter använder markeringarna även som ett medel för att kommunicera med artfränder.

Markering som kommunikationsmedel

Då använder katten sin urin som ett slags visitkort som berättar en hel del om den. Vilka meddelanden katterna då skickar till varandra, kan vi människor bara gissa oss till, men förmodligen visar de för den andra katten, vem de är (hankatt eller hona), när de har varit där, om de är friska eller stressade, om de är beredda att fortplanta sig eller om de vill bli lämnade ifred.

Markering som tecken för fortplantningsberedskap

I jämförelse med kastrerade han- och honkatter, markerar okastrerade hankatter oftast. Det tyder på att det handlar om fortplantningen. Hankatter vill väcka grannkattens uppmärksamhet och skickar meddelandet: “hej, jag är redo!” urinen innehåller då informationer om deras sexuella status och ska väcka honkattens parningsberedskap.

Markering som revirbegränsning

Han- och honkatter vill dock inte alltid imponera på det motsatta könet. Ibland handlar det verkligen om revirstridigheter. Genom urinen signalerar de konkurrenterna: “det är min plats! Bort med tassarna!” Ute i naturen är det till exempel ett lovande jaktområde eller en skuggig plats för att vila. I hemmet är det foderplatser, soffan eller den mysiga viloplatsen. I reviret finns tillräcklig många eftertraktade resurser – och dessa markerar inte bara okastrerade hankatter, utan även okastrerade honor samt kastrerade han- och honkatter.

Markering på grund av stress

Men ibland markerar katter även utan att de tänker på sitt revir eller det motsatta könet. Det beror då oftast på osäkerhet, stress och oro. Även om katten själv inte är medveten om det reducerar den stress genom att urinera. Urinmarkeringarna fungera alltså som ett slags övertrycksventil. Denna överslagshandling utlöses oftast genom otillfredsställda behov: Katten vill ut men dörren förblir stängd. Den är hungrig med matskålen förblir tom. Den vill vara ifred men i huset pågår en högljudd fest.

Även förändringar i sina vanor kan oroa de sensibla sammetstassarna och leda till stressmarkeringar: Flyttning till ett nytt hus, en renovering, en ny soffa, en ny matta eller födseln av ett nytt barn. Ibland räcker det redan med småsaker, som att man övergår till en annan kattsand, en ovan lukt (tillexempel från gamla sportkläder) eller en ny sorts kattfoder.

Är katter, som markerar, orena?

Kattägares första tanke, när de för första gången upptäcker katturin i sin lägenhet är: “min katt är inte rumsren.“ Men det är en stor skillnad mellan rumsrenhet och markeringarna. Orsakerna för orent beteende är oftast knutna till kattlådan, till exempel avvisas den nya kattsanden, kattlådan står på en konstig plats där för många rör sig eller kattlådan rengörs för sällan eller med ett obehagligt rengöringsmedel.

Men när katten markerar betyder det inte alltid att den avvisar kattlådan. Många markerande katter använder sin kattlåda fortfarande. Medan icke rumsrena katter använder mattan, soffan eller sängen som “reservlåda”, där de kan lätta sig, handlar markeringarna inte om att kissa utan som kommunikationssignal. Men olika orsaker kräver naturligtvis även olika åtgärder: För att begränsa urinlukten i lägenheten på lång sikt är det viktigt att först avgöra om katten inte är rumsren eller om den markerar.

Hur märker jag att min katt markerar?

Oftast är urinmängden i lägenheten mindre vid markeringar än om katten kissar. Men så är inte alltid fallet och därför kan skillnaden inte avgöras enbart på mängden. Det tydligaste tecknet om urineringen handlar om att kissa eller urinmarkeringar är däremot kattens kroppshållning.

Medan katten, när den kissar ofta hukar sig lite (OBS: det gör inte alla katter!) och sedan försöker att kratta över kisset med tassarna, beter sig katten annorlunda när den markerar. Den nosar först på stället, som ska markeras, vänder sedan baken ditt, sträcker den darrande svansen rakt uppåt, trippar lite med bakbenen och sprayar sedan ut urinen mer eller mindre vågrätt. Till skillnad mot normalt kissande landar urinen först i ett horisontalt plan, det vill säga på väggen, dörrkarmen eller soffans armstöd innan den rinner ned på golvet.

Om du inte kan ertappa katten på bar gärning och upptäcker pölen först senare på golvet, bör du se efter om urinrester finns lodrätt ovanför det stället. Medan urinen efter katter som inte är rumsrena oftast bara finns på vågrätta ytor, som mattan, sängen eller soffan, finns de typiska ställen för markeringar helst på lodrätta föremål såsom fönster, dörrar, gardiner, väggar, bords- och stolsben och soffors armstöd.

Första steget vid urinmarkeringar: uppsök veterinären

När du börjar upptäcka mer och mer urin efter katten i lägenheten, borde du som första åtgärd boka en tid hos din veterinär. För både bakom bristande rumsrenhet och markeringarna kan det finnas medicinska problem som till exempel en urinvägsinfektion. Se därför alltid först till att få din katt undersökt på eventuella sjukdomar innan du tillgriper åtgärder mot urinproblemet.

Hur kan jag förhindra att katten markerar i hemmet?

Är du säker att din katt markerar och är rumsren? Då har du redan klarat det första steget och borde nu titta på orsakerna för markerandet. Det kan bero på många orsaker och du kommer säkerligen inte att kunna lösa det inom kort. Speciellt om din katt markerar på grund av stress, är det inte alltid möjligt att undvika stress-situationerna. En flyttning kan inte återtas, en ny soffa kan inte bytas mot den gamla. Men ändå kan du göra en hel del, för att din katt ska mår bra igen i hemmet – för det är ju säker: En katt som mår bra markerar mycket mer sällan än en stressad och orolig katt.

Öka din katts välmående

Oberoende vad som utlöste stressen och därmed din katts urinmarkeringar, nu behöver den mer säkerhet! Om du straffar den för sitt agerande, skulle du bara öka osäkerheten och därmed förstärka markerandet. Ge din katt istället mer uppmärksamhet, lek med den, smek den och vara bara med den – om det är det den vill. Men ge katten samtidigt möjligheten att dra sig tillbaka om den tycker att det blir för mycket.

Bra resultat kan man även nå med speciella doftspridare för vägguttaget eller luktspray. Dessa sprider syntetiska kopior av feromoner i lägenheten, det är kattens kroppsegna luktsignalämnen, som ökar hustigerns välmående. Till exempel skickar kattmammans feromoner som modern avger när den diar ungarna, det omedvetna meddelandet att allt är bra och att katten kan slappna av. Oftast leder det till att kattens förhöjda stressnivå sjunker betydligt.

Samtidigt bör du helst undvika allt som kan göra din katt rädd eller förvirra den. Fortsätt med den vanliga kattsanden, gör inga foderexperiment, plocka bort stark luktande möbler och kläder, flytta högljudda fester utomhus – om din katt reagerar känslig på sådana lukter eller ljud.

Upptäck vårt sortiment av produkter mot stress för katter!

Feliway® Optimum

• Geeignet für eine dauerhafte Anwendung
• Lämplig för permanent användning
• Stressreducerande för katter och luktfri för människor
• Rekommenderas för stressrelaterade tecken som urinvägsmärkning eller nedsatt aptit

Beakta din katts behov

Det avgörande är att du upptäcker din katts behov och tillfredsställer de i tid, innan de blir för stora och söker sig utloppet genom markeringarna. Om du har en utekatt hemma, släpp ut den när den vill. Bjud katten på aktiviteter och ger den tillgivenhet om den vill ha den. Se till att den har en ren kattlåda på en plats som är behaglig för katten, där den långt ifrån alt stök kan lätta sig i lugn och ro. Om din katt tigger mycket mer om foder och hungern skulle kunna vara utlösaren för stressen, bör du se över din katts matning.

Kattens naturliga matbeteende består mer av talrika små portioner istället för några få stora portioner. Du kan därför fördela dygnets foder, om du inte redan har gjort det, till fler måltider och oftare erbjuda mindre portioner, för att hungern och därmed stressen inte ska bli för stora.

© minoandriani / stock.adobe.com

Skaffa platser för att dra sig tillbaka

För katter är även behovet att få ro viktigt. De behöver ett område som bara är deras: en egen kattkorg, en egen kattlåda, ett litet krypin under sängen, i skåpet, bakom soffan eller ett lugn hörn i källaren. Speciellt i hushåll med flera katter kan det gärna förekomma strider om dessa eftertraktade platserna och inte sällan slutar denna maktkamp med markeringar. Om du har flera katter i huset, bör du kanske öka antalet kattlådor, skapa fler viloplatser och gränsa av de bättre från varandra och sprida de bättre. Om du har en grannkatt som ofta hälsar på och som din han- eller honkatt känner sig störd av, ska du begränsa den kattens tillträde. Det hjälper också om orsaken för markeringarna beror på din okastrerade hon- eller hankatts parningsberedskap. Vissa katter behöver även ett insynsskydd utåt, för att kunna skilja sig från konkurrenterna i det egna hemmet.

Rengör hemmet med måtta

Ytterligare en möjlighet för att reducera din katts markeringsbehov är att inte överdriva städningen i hemmet. Stark parfymerade, klor- och ammoniakhaltiga rengöringsmedel belastar inte bara miljön utan kan även bli snabbt för mycket för de känsliga pälsnosarna. Deras behov att täcka över den obehagliga lukten med förtrogen urinlukt skulle då förmodligen förstärkas. Katter sprider sin lukt naturligtvis inte enbart via sin urin. Även att gnugga huvudet mot möbler och människor ska sprida luktämnen och ökar känslan av att vara hemma. Om du varje gång snabbt tar bort dessa, för dig luktfria, markeringarna med aggressiva rengöringsmedel, kan även det utlösa urinmarkeringar.

Det betyder naturligtvis inte att du ska låta ditt hem förfalla. Katter är ytterst renliga djur och tycker lika illa som du om smutsiga hörn. Men använd för städningen helst bara vatten eller så luktfria rengöringsmedel som möjligt. Det gäller i synnerhet för den regelbundna rengöringen av kattlådan och byte av kattsanden.

Vad gör jag om inget hjälper?

Du behöver ha tålamod tills de ovan nämnda åtgärderna mot markeringarna visar sina resultat. Speciellt katter som har markerat under lång tid, kommer inte att sluta med detta invanda beteendet med en gång. Var tålmodig med din katt! Men det betyder naturligtvis inte att du ska bara titta på när den markerar. Förstärk din hjälp där det är möjligt, ta ännu mer hänsyn till kattens behov, ge din katt ännu mer uppmärksamhet, köp en feromonkontakt eller -spray och se till att din katt trivs hos dig.

Tyvärr fins fall där inga åtgärder hjälper och katten fortsätter att markera. Om din katt inte är kastrerad och sexualhormoner utlöser urinmarkeringarna, bör du diskutera en kastrering med din veterinär. Men det kan ta några veckor innan kastrerade katter lägga av med sitt sexualbeteende och slutar att markera. Om di katt redan är äldre och markerandet har redan blivit en fast vana kan enbart en kastrering förmodligen inte lösa problemet. Om kastreringen inte är en option för dig, din katt redan har varit kastrerad länge och problemet med markeringarna inte kan lösas, bör du söka hjälp av en expert. Prata med din veterinär eller kontakta en professionell kattbeteenderådgivare eller -terapeut. Det kan ofta korta vägen till lösningen av markeringsproblemet.

Vi önskar dig och din katt lycka till och önskar dig ett harmoniskt – och rent – gemensamt liv med din katt.