Tillsammans med brunbjörn och varg är lodjuret ett av de största rovdjuren i Europa. I många centraleuropeiska regioner har djuren periodvis varit utrotade. De har nu återinförts genom olika återintroduktionsprojekt.
© creativenature.nl / stock.adobe.com
Lodjur är ensamlevande djur och lever i stora revir i undervegetationsrika skogar.
Det europeiska lodjuret (latin: Lynx lynx) kallas även lokatt eller bara lo. Tillsammans med den sällsynta persiska leoparden är lodjuret den största katten i Europa och ett av de största europeiska landrovdjuren. Andra representanter för lodjurssläktet är kanadensiskt lodjur, rödlo och iberiskt lodjur.
Med en mankhöjd på 50 till 70 centimeter är det europeiska lodjuret ungefär lika stort som en schäferhund, vilket gör det till den största av de fyra lodjursarterna. Kroppen är kort med långa ben medan huvudet är ganska brett och runt.
De svarta hårtofsarna på öronen är typiska för lodjuret. De hjälper lokatten att uppfatta minsta ljud från ett bytesdjur.
Lodjurets päls kan vara gulaktig, rödaktig, brun eller grå. Hos många individer har pälsen tydligt synliga mörka fläckar. Många andra saknar nästan helt en individuell teckning. På hakan, bröstet och magen är vildkattens päls gräddfärgad.
Under den kalla årstiden får lodjuret en mycket tjock vinterpäls. Dess breda tassar förhindrar att den sjunker ner i snön. Frambenen är betydligt kortare än bakbenen.
Ett annat kännetecken för denna art är de utpräglade polisongerna, som båda könen har. Svansen är ovanligt kort och har en svart spets.
© Mario Plechaty / stock.adobe.com
I stora delar av Centraleuropa har lodjuret utrotats. Genom återintroduktionsprojekt försöker man återinföra den stora katten i dess tidigare utbredningsområde.
De största populationerna finns i Ryssland, Finland och Rumänien. Men lodjuren är också tillbaka i Tyskland, Österrike, Sverige och många andra europeiska länder.
Totalt finns för närvarande cirka 7 000 exemplar i Europa. Det är dock först om djuren klarar sig permanent i sitt ”nygamla” hem som man kan säga att återintroduktionen har lyckats.
Lodjur är ensamlevande djur. De lever i stora sammanhängande skogsområden med gott om undervegetation. Undervegetationen, men även stenar, rotvältor och buskar, används som skydd. Honorna föder sina ungar på torra, skyddade platser, till exempel i en bergsskreva eller under en gran.
Varje djur har ett eget område på upp till 450 kvadratkilometer. Hanarnas revir är större än honornas. Om de inte hittar tillräckligt med byten där kan de stora kattdjuren också ta sig till skogarnas utkanter.
Lodjur är rena köttätare och behöver ungefär ett kilo mat per dag. De jagar på kvällen och på natten. De lever bland annat på rådjur, hjortar och renar. Men även fåglar, harar och kaniner finns på menyn. Precis som katter smyger sig lodjuren på sitt byte och dödar det med ett riktat bett i halsen.
Lodjurets välutvecklade sinnen hjälper det att spåra upp sitt byte. Djuren har utmärkt hörsel och kan se ca sex gånger bättre än människor i mörker.
När katten har dödat ett stort bytesdjur, t.ex. en ung hjort eller stenget, återvänder den flera nätter i rad för att äta upp nästan hela bytet.
Sannolikheten för att stöta på ett lodjur i naturen är väldigt låg. Tack vare sina skarpa sinnen upptäcker djuren människorna mycket tidigare än tvärtom. Då brukar de dra sig tillbaka in i den skyddande skogen.
Det är extremt ovanligt att ett lodjur attackerar en människa. En orsak till en lodjursattack kan till exempel vara en rabiesinfektion hos djuret. Många europeiska länder är dock numera fria från rabies.
Lodjurets parningssäsong är i februari och mars. Det är bara under den här perioden som de ensamma djuren samlas. Urinmarkeringar på trädrötter och stenar fungerar som ”vägvisare” för potentiella partners. Djuren avger också parningsläten som låter lite som skällande.
Efter en dräktighetstid på ca 70 dagar föds de små ungarna. De föds blinda och med päls. De dias av sin mamma i knappt sex månader och introduceras långsamt till fast föda vid omkring fyra veckors ålder. Ungarna stannar hos sin mamma fram till nästa vår. Då söker de upp sitt eget territorium.
I många europeiska länder är lodjuret en strikt skyddad art som inte får jagas. Tjuvjakt, tillsammans med trafikolyckor och sjukdomar, utgör nämligen det största hotet mot kattdjuret.
Lodjuret har trots allt redan varit utrotad i många områden i Centraleuropa. På grund av sin päls och för att de sågs som en fara för får och getter förföljdes och dödades djuren skoningslöst fram till början av 1900-talet.
Naturskyddsprojekt och återintroduktioner har bidragit till att stadigt utöka lodjurets utbredningsområde sedan 1970-talet.
För en av underarterna, balkanlodjuret, kan insatserna dock ha kommit för sent. Med en population på endast 20 till 40 djur är den så gott som utrotad.
Lodjuret är ett vilt djur och är inte lämpligt att hålla som husdjur. Även om djuren anses vara nyfikna undviker de människor och kan inte tämjas.
Om ditt hjärta klappar för denna stora vackra katt och du vill göra något för artens överlevnad kan du engagera dig i naturskyddsorganisationer. Hos vissa djurskyddsorganisationer kan du bli lodjursfadder och stötta det utrotningshotade rovdjuret specifikt.
© Kjekol / stock.adobe.com
| Sammanfattning: | Lodjuret är en medelstor rovkatt med en ganska fyrkantig kroppsbyggnad. Det har karakteristiska polisonger, mörka örontofsar och en kort svans. |
| Mankhöjd: | 50–70 cm |
| Vikt: | 15–25 kg |
| Genomsnittlig livslängd: | 10–15 år |
| Bytesdjur: | rådjur, hjortar, harar, fåglar |
| Karaktär: | nyfiken, men tillbakadragen |
| Päls: | tät, 5–7 cm lång |
| Pälsfärg: | rödbrun till gulbrun på sommaren, brun till grå på vintern, delvis fläckig |
| Könsmognad: | honor vid två år, hanar vid tre år |
| Dräktighetstid: | ca 70 dagar |
| Kullstorlek: | 2 till 5 ungar |
| Förekomst: | stora delar av Europa, Sibirien och Östasien |
"A life without a pug is possible, but pointless," Loriot once said. I would unreservedly agree and add: "A life without horse, cat and rabbit as well!" My heart beats for all animals big and small and I have the great fortune to be able to write about my passion as a freelance author. With my articles I would like to raise awareness for animal welfare and give useful tips to animal lovers.
En katt som liknar en trasdocka? Det stämmer inte alls! Ragdoll är en kattras som passar perfekt till människor som gillar siamerser, colorpoint och andra pointkatter. Det är inte bara den fina pälsen som imponerar, utan även dess unika färger, för att inte tala om de blå ögonen...
Letar du efter en katt som har ett lugnt och jämt temperament och som eventuellt passar att hålla som innekatt hela tiden? Då har du goda chanser att man rekommenderar rasen brittiskt korthår. Den yviga pälsen och de stora ögonen som brittiskt korthår har, även kallad british shorthair, kan nästan ingen kattälskare tacka nej till. Dessutom är deras sätt verkligen älskvärt! Vad behöver man veta mer? Vår rasbeskrivning beskriver katten i detalj och ger dig tips om hur man skaffar, håller, föder och kontrollerar kattens hälsa.
Vid första anblicken verkar den blå-gråa kattrasen Russian blue likna chartreux eller brittiskt korthår. Men den som kollar lite mer noga, ser att det inte är möjligt att ta fel på de här kattraserna!
