© Robert Hainer / stock.adobe.com
Denna gosiga kattras med ursprung i England har uppkommit genom en parning av siameskatt och perserkatt. Den markanta point-teckningen i ansiktet har också gett den namnet “maskerad perser”. Dessutom brukar man ibland kalla den för “colorpoint perser”. Vissa betraktar himalayan-katten som en självständig ras. Andra ser den snarare som en speciell variant av perserkatten.
På 1920-talet lade kattuppfödaren Virginia Cobb och en forskare från Harvard Medical School, Dr. Clyde Keeler, grunden för ett nytt avelsprogram. Dr. Clyde Keeler forskade just då om den gen som är ansvarig för uppkomsten av colorpoint hos katter.
Målet för uppfödaren och forskaren vid den tiden var att få upp en katt med en perserpäls och samtidigt med de blå ögonen och markeringarna hos en siames. Det var då himalayan-katten föddes.
Himalayan-katten är medelstor till stor, kroppen är kort – allt det kallas för “cobby”.
Benen är korta och bastanta och benstrukturen är ganska kraftig. Himalayan-kattens kropp är mer åt det satta hållet. Den har bastanta ben, ett brett bröst och en bred rygg. Vikten hos denna relativt sällsynta ras tenderar att vara rejäl. Hankatter väger upp till tio kg, medan honor väger upp till åtta kg.
Himalayan-katten har en rund huvudform. Dess typiska point-nos är kort och satt. Dess öron är ganska små och runda. De runda ögonen är stora och sitter brett isär. De är alltid blå och mycket strålande.
Pälsen är lång, med en mycket silkeslen konsistens och den har en tät underull. Himalayan-katten finns i pälsfärgerna seal tortie, seal point och blue point. Svansen är stark och buskig. Den har ett balanserat förhållande till resten av kroppen. Himalayan-katten har den långa pälsen som perserkatten har – och mycket unika “points” i ansiktet, på öronen, tassarna och svansen, precis som siames.
Himalayan-katten finns för övrigt i den traditionella och den extrema “looken”.
Fans av Himalayan-katter kallar dessa katter med kompakta nosar för “perserkatter förklädda som siameser”. Himalayan räknas nämligen som perserkattens standard. Den har dock mer siamesens karaktär. Karaktärerna hos de båda kattraserna, från vilka himalyan föddes, är dock mycket olika. Andelen siameser visar sig i dess livliga karaktär, den mjuka och mysiga tyder däremot på perserkattens personlighet.
Himalayan-katten är främst tillgiven mot de människor den litar på och som den har slutit närmast till sitt hjärta. Den är alltså lite selektiv när det gäller vem den ger sin kärlek till. Men de människor som har vunnit kattens hjärta gillar den då att gosa med särskilt mycket med. I grund och botten är den här katten nämligen mycket beroende av sina älskade människor den bor tillsammans med. Kom också ihåg att ge din himalayan tillräckligt med olika kattleksaker att sysselsätta sig med. Den känsliga himalayan mår inte bra i bullriga miljöer eller hem där det är för mycket aktivitet. En lugn miljö med människor som är mer tysta passar katten bättre.
© Evdoha / stock.adobe.com
Den långa pälsen hos himalayan bör du ta hand om dagligen med en mjuk kattborste för att bevara det vackra hårprakten. Dessutom stärker det kontakten mellan dig och din älskade katt. Pälsen, som härstammar från perserkatten, blir annars snabbt tovig och tenderar att knuta sig.
Du bör också bada din “himmie”, som den kärleksfullt kallas, regelbundet. Ansiktet bör också rengöras regelbundet för att hålla ditt älskade djur rent och friskt. På grund av den långa pälsen trasslar det snabbt in sig smuts i tassarna. Om det är möjligt kan du också rengöra dem försiktigt.
Himalayan-katten kan också ha en benägenhet att gå upp i vikt. Därför bör du vara noga med vad du ger din katt att äta och hålla koll på dess vikt. Tyvärr är himalayan-katten relativt känslig för olika sjukdomar. Den har till exempelvis lätt för att drabbas av luftvägssjukdomar. På grund av tvivelaktig uppfödning kan himalayan-kattens nos till och med vara så trång att den lider av andnöd. Djurskyddsaktivister uttrycker ofta sin oro över så kallad tortyruppfödning.
När man utfodrar himalayan-katterna måste man ta hänsyn till deras tendens att gå upp i vikt. Bortsett från detta gäller för dem i stort sett samma näringsrekommendationer som för andra raskatter och icke-raskatter. Följande näringsmetoder kan användas:
Barf betraktas av vissa experter som den mest artanpassade formen av kost, eftersom den ligger närmast näringen katten får i sig när den lever i naturen. Även här består nämligen den högsta andelen av det naturligt utvalda fodret av rått kött. En mycket liten andel utgör däremot spannmål, som katten till exempel intar via maginnehållet hos en mus.
Våtfoder har fördelen att fodrets vattenhalt är ca 80 %. Det är bra eftersom katter i allmänhet dricker lite. Våtfodret garanterar att katten får i sig tillräckligt med vätska. På grund av risken för allergier eller överkänsligheter bör fodret inte innehålla onödiga kemiska beståndsdelar. Även andra fyllmedel, biprodukter eller konserveringsmedel kan skada din hustiger. Om fodret är av hög kvalitet kan det också ge den oväntade fördelen att kattens avföring luktar mindre. När det gäller våtfoder bör du se till att endast använda produkter av hög kvalitet. Dessa behöver inte vara dyrare än sådana av sämre kvalitet. Testrapporter från erkända institut ger dig information om detta. Fodret av hög kvalitet innehåller en stor andel högkvalitativa proteiner och är lättsmält för kattens mage. Det ska ge energi utan att leda till viktökning.
Torrfoder har vissa kritiker, men också många anhängare. Vissa kattexperter utfodrar till och med uteslutande med torrfoder. Fördelen med det är att det är mycket “bekvämt” för kattens ägare. Till skillnad från våtfoder börjar det inte heller att lukta dåligt om det blir stående lite längre någon gång. När du utfodrar katten med torrfoder, särskilt om du uteslutande utfodrar katten på detta sätt, är det viktigt att du ser till att den får i sig tillräckligt med vätska. Det kan du se till genom att sätta en dricksfontän eller en skål – på en annan plats än vid foderplatsen. I sin naturliga miljö intar katten ju också dessa två separat från varandra.
Seriösa uppfödare känns alltid igen på vissa egenskaper. Till exempel på att katterna är integrerade i uppfödarens hushåll eller familjeliv. På så sätt är det också garanterat att kattungarna redan känner till typiska hushållsljud, till exempel ljud från dammsugare och andra högljudda apparater, när de kommer hem till dig. Annars kan de små kattungarna bli ganska rädda om de – enligt deras uppfattning – möter monster som inte finns naturligt i det vilda.
Många uppfödare har naturligtvis ändå ett separat kattrum där kattungarna kan leka och busa av sig på klösträd och klättringsmöjligheter. Dessutom bör uppfödaren vara medlem i en erkänd avelsförening. Här stöder uppfödare varandra. En pålitlig kattuppfödare är samtidigt en rådgivare och är intresserad av kattungarnas välbefinnande även efter att de sålts. Därför kommer uppfödaren också villigt och kompetent att svara på alla frågor som du har om din himalayan-katt. Fråga också uppfödaren om dina kattungars föräldrar och gärna även om hur ofta kattmamman får kullar. Bra kattuppfödare är experter på genetik och förstår sig på vilka kattraser som under inga omständigheter bör paras med varandra.
Hygien är en mycket viktig faktor. Du känner också igen den pålitliga uppfödaren främst genom att kattskålen och kattlådan är i perfekt skick. Katter själva anses vara mycket rena och lägger stor vikt vid att ha en kattlåda som rengörs regelbundet och noggrant. De flesta bra uppfödare specialiserar sig på en eller två raser eftersom uppfödningen av katter kräver mycket stor specialkunskap. Det är också mycket viktigt att kattungar från en seriös uppfödning först från 12 veckors ålder kommer till ett nytt hem och oftast inte ensamt, utan tillsammans med ett syskon. En bra uppfödare upprättar ett köpekontrakt med dig. Där regleras bland annat hur man ska agera om det uppstår oväntade problem med kattungen. Uppfödaren kommer också att ge dig tips om hur man utfodrar de nya katterna, som från och med nu kommer att berika ditt hem. Din intuition är också en värdefull rådgivare när det gäller att välja rätt uppfödare.
Om du väljer en katt från djurskydd eller från en seriös uppfödare är helt upp till dig.
En katt som liknar en trasdocka? Det stämmer inte alls! Ragdoll är en kattras som passar perfekt till människor som gillar siamerser, colorpoint och andra pointkatter. Det är inte bara den fina pälsen som imponerar, utan även dess unika färger, för att inte tala om de blå ögonen...
Letar du efter en katt som har ett lugnt och jämt temperament och som eventuellt passar att hålla som innekatt hela tiden? Då har du goda chanser att man rekommenderar rasen brittiskt korthår. Den yviga pälsen och de stora ögonen som brittiskt korthår har, även kallad british shorthair, kan nästan ingen kattälskare tacka nej till. Dessutom är deras sätt verkligen älskvärt! Vad behöver man veta mer? Vår rasbeskrivning beskriver katten i detalj och ger dig tips om hur man skaffar, håller, föder och kontrollerar kattens hälsa.
Den sibiriska katten är en typisk naturras. Den ska ha uppstått i sitt hemland Ryssland med sitt ursprungsutseende och helt utan mänskligt inflytande. Sibirisk katt är medelstor i storlek, den har en kraftig kroppsbyggnad och halvlång päls. Målinriktat uppfödning började först på 80-talet.
