© Anastasiia / stock.adobe.com
Många människor beundrar vildkatters skönhet och grace. Det väcker lust: Vissa kattälskare skulle helst vilja ha ett sådant exotiskt exemplar i litet format hemma hos sig. Denna önskan om det speciella ligger till grund för många hybridraser. En av dessa är Caracat. Men uppfödningen är problematisk.
Eftersom det för närvarande inte finns någon riktad uppfödning av Caracats, tar vi en närmare titt på historien om denna hybridras.
Prickar på pälsen hör till deras kännetecken: Bengalen och savannah är bland de mest kända vildkatthybriderna. Bengalkatten uppstod genom parning av huskatter med vildkatterna på 1970-talet. Savannah däremot bär arvet från serval.
Båda kattraserna är påfallande med sin långsträckta kropp och exotiska päls. Särskilt savannah är idag en av de dyraste kattraserna. Beroende på generation betalar kattälskare höga femsiffriga belopp för ett exemplar. En liknande framgångshistoria kan uppfödarna av Caracat ha upplevt när de gav sig ut till allmänheten med sina djur.
Namnet avslöjar redan Caracatens vilda arv. Den kommer från korsningen mellan huskatter och karakaler. Karakalen är en rovkatt som väger upp till 18 kilo och som är hemmahörande i västra Asien, Mellanöstern och Afrika. Namnet kommer från det turkiska karakulak. Det betyder översatt “svart öra”.
Trots att den inte är släkt med lodjuret, kallas karakalen även för ”ökenlo”. I vissa regioner håller människor karakalkatter för att använda dem för jakt eller tävla i fågeljakt. De skickliga djuren kan hoppa tre meter högt från stillastående. Inte ens karakalkatter som lever i fångenskap blir tama – de är allt annat än gosiga katter.
Idén om Caracat kommer från landet med de obegränsade möjligheterna, USA. Där gjordes riktade korsningar av abessinierkatter med karakalen. Men djuren och deras avkommor försvann igen efter en kort tid.
I Europa uppmärksammades djuret av ett avelsprojekt för cirka tio år sedan. En sammanslutning av tyska och österrikiska ”kattvänner” planerade att korsa Maine coon-katter med karakalen. Målet var att kombinera karakalens imponerande utseende med den stora Maine coonens milda karaktär.
Idén orsakade många kontroverser och ledde till och med till petitioner som krävde att den planerade hybridrasen skulle stoppas. Kort därefter uppstod oenigheter inom uppfödarsamfundet. År 2011 lades webbplatsen ”International Foundation for Wild and Hybrid Cats”, som lanserades i samband med projektet, ner. För närvarande finns det inga intensiva ansträngningar längre att föda upp Caracat-katter.
Om uppfödningen lyckas mellan en karakal och en huskatt, är avkommans utseende inte enhetligt. Det tar flera generationer innan en enhetlig typ kan skapas. Det har inte skett med Caracat.
När det gäller F1-generationen, de direkta ättlingarna till en karakal och en huskatt, handlar det oftast om katter som är större än genomsnittet. De har ofta det exotiska karakal-mönstret och de eftertraktade lotofsarna. Eftersom det för närvarande inte finns någon riktad uppfödning av Caracater, finns det heller ingen standard som beskriver djurens utseende.
© Dmitriy / stock.adobe.com
Det finns en annan risk med varje hybriduppfödning. Nämligen att ingen vet vilka egenskaper föräldrarna lämnar i arv efter sig. Därför ärver kattungarna ofta inte bara föräldrarnas utseende, utan även deras vilda natur. Aggression och stark markering är faktorer som gör det svårare att leva med avkomman under mänsklig omsorg. För uppfödare och intressenter är det dessutom viktigt att det i många länder gäller stränga djurhållningsvillkor för hybrider från vildkatter upp till och med fjärde generationen.
Vissa människor låter då hellre en karakal flytta in direkt. Men djuren har flera kilometer stora revir i ute i det fria och är knappas lämpade att hållas i vanliga hem. Trots utomhusinhägnad uppstår det därför snabbt beteendeproblem och problem som överbelastar ägarna. Då lider de exotiska fyrbenta vännerna, som i bästa fall hittar ett bra hem på en vilddjursanläggning.
I Sverige ska Caracater hållas till jordbruksverkets rekommendationer av djurparksdjur.
I det vilda lever karakalen på fåglar, kaniner, möss och större bytesdjur som antiloper. Precis som med alla andra katter är det huvudsakligen kött och andra beståndsdelar, till exempel ben från byten, som står på menyn. Därför bör även kött vara den huvudsakliga beståndsdelen i Caracaternas kost. Spannmålsfoder är däremot inte lämpligt. Om du väljer att utfodra enligt barf-metoden, d.v.s. utfodra den med rått kött, bör du först sätta dig in i hur det går till ordentligt.
Caracat kräver inte någon särskild pälsvård. Men även här gäller att pälsens beskaffenhet beror på de inkorsade kattraserna. I kombination med pälsen hos en Maine coon kan Caracat ställa högre krav på pälsvården och behöver bli borstad regelbundet.
Det är förmodligen inte bara de blandade reaktionerna från allmänheten som har satt stopp på ansträngningarna att skapa en caracat. För uppfödning av hybridkatter innebär vissa svårigheter. Parning av vildkatter med underlägsna huskatter kan bland annat leda till skador.
Om parningen fungerar, så leder istället dräktigheten till problem. Våra huskatter är i genomsnitt dräktiga 63 dagar tills kattungarna föds. Karakalen har däremot en dräktighetsperiod som varar fem till femton dagar längre.
Om en huskatt då föder kattungarna för tidigt kan det hända att de inte är färdigutvecklade. För stora valpar äventyrar i sin tur moderns hälsa. Om den vilda katten däremot bär ut kattungarna, finns det risk att den stöter bort de ungar som den anser vara för små. Dessutom föds ofta infertila avkommor på grund av olika kromosomuppsättningar. Mot denna bakgrund är det förståeligt att Caracat-uppfödningen har upphört.
Riktiga kattvänner behöver inte heller prestigefyllda exotiska djur. För de vet ju att varje katt är något speciellt och en riktig personlighet.
En katt som liknar en trasdocka? Det stämmer inte alls! Ragdoll är en kattras som passar perfekt till människor som gillar siamerser, colorpoint och andra pointkatter. Det är inte bara den fina pälsen som imponerar, utan även dess unika färger, för att inte tala om de blå ögonen...
Letar du efter en katt som har ett lugnt och jämt temperament och som eventuellt passar att hålla som innekatt hela tiden? Då har du goda chanser att man rekommenderar rasen brittiskt korthår. Den yviga pälsen och de stora ögonen som brittiskt korthår har, även kallad british shorthair, kan nästan ingen kattälskare tacka nej till. Dessutom är deras sätt verkligen älskvärt! Vad behöver man veta mer? Vår rasbeskrivning beskriver katten i detalj och ger dig tips om hur man skaffar, håller, föder och kontrollerar kattens hälsa.
Den sibiriska katten är en typisk naturras. Den ska ha uppstått i sitt hemland Ryssland med sitt ursprungsutseende och helt utan mänskligt inflytande. Sibirisk katt är medelstor i storlek, den har en kraftig kroppsbyggnad och halvlång päls. Målinriktat uppfödning började först på 80-talet.
