”Gynnsam karaktär” – det är namnet som härstammar från kattens hemland Thailand och beskriver burma-katten perfekt! De filantropiska burmesarna är pratglada och älskar att busa.
Burmans avelshistoria är är inte helt klargjord i deras hemland Burma, dagens Myanmar. Burman hölls av munkar som en av 16 raser bland tempelkatterna. Den är fortfarande känd idag i Asien under sitt thailändska namn ”Maeo Thong Daeng”. Rykten säger att burmakatter ska ha deltagit i den första brittiska kattutställningen 1871. Denna ”Chocolate Siamese” som presenterades i Crystal Palace liknade den burmakatt som är populär i Amerika idag. Det är dock inte helt fastställt om den var av rasen burma.
En amerikansk marinläkare sägs ha tagit med en burma från dåvarande Burma till San Francisco i början av 1930-talet. Djuret liknade en ljusbrun siames. Ett team av forskare och kattuppfödare kom snart samman för att studera den genetiska sammansättningen av ”Wong Mau” i detalj. De bekräftade: katten från det avlägsna Burma var inte en mörk siames, utan tillhörde en egen ras. ”Wong Mau” parades med ”Tai Mau”, en siames i färgen sealpoint. En annan korsning med Wong Maus son producerade mörkbruna kattungar – förfäderna till den moderna burma-aveln.
År 1936 erkändes rasen burma av Cat Fanciers Association. På grund av aggressiva korsningar med siameserna återkallades statusen som oberoende ras ett decennium senare. Det är tack vare några få kattuppfödare som aveln och arbetet med burmans individuella egenskaper samt en tydlig avgränsning från siamesen fortsatte. Burma erkändes som självständig ras 1954. De amerikanska United Burmese Cat Fanciers (UBCF) satte också upp sin egen rasstandard 1958 som har varit oförändrad sedan dess. På 1950-talet startade också aveln av burma i Storbritannien. Där erkändes rasen av Governing Council of the Cat Fancy (GCCF) 1952.
Aveln av burma i Storbritannien baserades bland annat på amerikanska burmakatter, men rasstandarden skiljer sig idag mycket från den amerikanska burman. Skillnaderna mellan respektive typer går så långt att i burmakatter av ”traditionell” brittisk typ inte erkänns i USA, Australien och Nya Zeeland. Men enligt den brittiska avelsstandarden finns inga planer på att korsa med den amerikanska importen.
De första burmakatterna kom till Tyskland från England. 1970 började den avlas i Tyskland och spridningen av burma började i Europa. Än idag är burman i Europa av den klassiska, brittiska typen. I Nya Zeeland, Australien och USA följs den amerikanska avelsstandarden fortfarande starkt. Rasen burma är också involverad i utvecklingen av andra kattraser, särskilt tonkines och burmilla.
© serkucher / stock.adobe.com
Burma, ofta kallad burmes, är en av de orientaliska kattraserna. Den kommer från Burma, dagens Myanmar. Trots likheten med namn bör det inte förväxlas med den långhåriga kattrasen helig birma.
På grund av att skillnaden mellan den europeiska typen och rastyperna utomlands är så stor är burma en av de få kattraser som har två olika avelsstandarder. Den amerikanska burman är robust med ett brett bröst och huvud och en kortare nos. Den brittiskt avlade, europeiska typen har en ganska smal, atletisk kroppsbyggnad. Burma av denna typ är små till medelstora, honkatter väger upp till fyra kilo och hankatter väger upp till sex kilo. De små, men ändå muskulösa djuren liknar siamesiska katter av den gamla typen, men är inte så smala som dagens siameser. Burma verkar lite mer kompakt än sina långbenta släktingar från Siam – de har ett brett bröst och en rak rygg, som bärs av fina ben och ovala tassar. Huvudet på burma imponerar med de stora, öppna ögonen. Öronen sitter brett isär på ett kilformat huvud med en bred, rundad panna. De stora ögonen lyser från gyllengult till bärnstensfärgade och är något mandelformade.
Burmas päls glänser silkeslent. Den är anpassad till det varma klimatet i Sydostasien så den är särskilt lätt och ligger, tack vare endast lite underull, tätt mot kroppen. Burmans pälsfärg ska vara solid utan mönster, men yngre burmakatter uppvisar ofta lite tabby. En något mörkare ansiktsmask är inte heller ovanligt och är även önskvärd. Tio olika färger är erkända: brun, blå, choklad, lila, röd, crème och utspädd lila och grädde samt tvåfärgade kombinationer som brun sköldpadd, blå sköldpadd, choklad sköldpadd och lila sköldpadd.
Den engelska beteckningen ”tortie” beskriver trefärgade katter, vanligtvis kallade ”sköldpaddsfärgad”. På grund av de genetiska egenskaperna hos denna färgning är alla trefärgade katter honor. Burma finns också i olika varianter av tortie:
Andra färger kan också vara vanliga, beroende på avelsområde. I Nya Zeeland finns till exempel också färgerna kanel, fawn, karamell och aprikos samt silvervarianter. Tabby-färger erkänns också delvis.
Burman är en orientalisk intelligent, nyfiken och livfull ras. Katterna har stort förtroende för människor. De är mycket lekfulla och tycker också om yngre familjemedlemmar. Burmakatter förblir smidiga upp i hög ålder och älskar uppmärksamhet dygnet runt! De gillar att prata med sina människor. Men även en stor familj av tvåbenta ersätter inte en artfrände. Burmakatter tycker inte om att vara ensamma, så rasen är inte helt lämplig att hålla som ensam katt.
De aktiva djuren vill anstränga sig både fysiskt och mentalt. Att hålla aktiva katter som burma i en lägenhet är mindre lämpligt. Om du vill ge ett sådant energiknippe ett bra och kattvänligt hem bör katten ha tillgång till en trädgård eller åtminstone en kattsäker balkong med många möjligheter att klättra, leka och observera. Och om det finns en andra katt i familjen är nöjet dubbelt så stort!
© seregraff / stock.adobe.com
Har du hittat din drömkatt? Grattis! Burman har inga speciella krav för en artriktig hållning. Som aktiv, lekfull kattras älskar den variation och vill vara sysselsatt, både fysiskt och mentalt. För att förhindra att din katt klättrar i gardinerna och dansar på bordet är det idealiskt med en säker balkong eller trädgård. Katten behöver möjlighet att klättra och gömma sig samt ett klösträd för att kunna busa av sig riktigt.
Burmakatter är sociala djur. De anknyter helt till människor men är också glada över kattkompisar, speciellt om du arbetar borta på dagarna. Som orientalisk ras är burmakatter ofta mer dominerande, så det är lättast att den får leva med en lugn, trygg katt. Eller titta hos en uppfödare du litar om du hittar syskon som verkar trivas extra bra ihop och kan flytta in tillsammans hos dig!
I en intressant studie från 2008 fann forskare att den amerikanska burma-kattrasen har den lägsta genetiska variationen hos moderna kattraser. Det betyder: burmakatter av denna typ är relativt nära släkt med varandra. Av denna anledning är korsningar med katter av raserna bombay och tinkines tillåtna i USA. Uppfödning av katter med låg genetisk variation medför risk för ofrivillig inavel och frekventa ärftliga sjukdomar. Ändå finns det goda nyheter för alla burmkattälskare: rasen är statistiskt sett den tamkattras som lever längst. I genomsnitt lever burman i runt 17 år!
Systematisk kattuppfödning med endast en liten genpool har dock sitt pris. Burmeserna drabbas ofta av det så kallade ”medfödda vestibulära syndromet”. Denna ärftliga sjukdom i innerörat leder till en missbildning av det lokala jämviktsorganet. Resultatet är balansstörningar och domningar.
Diabetes mellitus är också vanligare hos burmesiska katter av brittisk typ. Diabetes hos katter kan inte botas, men tack vare bra behandlingsalternativ är det inte längre en dödsdom!
Vissa blodlinjer visar en preposition för kaliumbrist i blodet som i tekniska termer kallas hypokalemi. Sjukdomen ärvs recessivt och överförs därför ofta hemligt. Om båda föräldrarna har en benägenhet för hypokalemi påverkas det unga djuret. Beroende på svårighetsgrad kan sjukdomen vara allt från ofarlig till dödlig.
Den frekventa förekomsten av endokardiell fibroelastos är också känd. Sjukdomen, som är ganska okänd hos katter, kännetecknas av en förtjockning av slemhinnan i hjärtmuskeln och förekommer endast hos unga katter.
Eftersom burman lever så länge behöver den av högkvalitativ kattmat med hög kötthalt. Katter kan bara använda kolhydrater i begränsad utsträckning, så vegetabiliska biprodukter belastar matsmältningsorganen och kan leda till diabetes och andra sjukdomar. För att hjälpa din burma att hålla sig frisk bör du inte heller glömma den årliga hälsokontrollen hos veterinären. Din katt undersöks komplett och du kan få svar på eventuella frågor.
© zuzule / stock.adobe.com
Den ökade förekomsten av ärftliga sjukdomar kan endast bekämpas genom väl genomtänkt, ansvarsfull avel. Älskare av denna ras bör därför ta reda på mer om potentiella uppfödare innan de köper en burma och inte lita blint på återförsäljare som erbjuder ”raskatter till lågt pris”. En stamtavla för katter handlar inte bara om själva avelsdokumenten. Stamtavlan uppfyller en viss standard, det är klart, men den enskilda uppfödarens kunskap och attityd är mycket viktigare. Kattuppfödning är ett komplext tema, och innan kattungarna är redo att flytta in i sitt nya hem har uppfödaren mycket arbete och höga kostnader. Förutom kostnaden för själva parningen och medlemsavgiften till avelsföreningen tillkommer veterinärkostnader för honkatten och kattungarna samt förebyggande medicinska kontroller, vård av den dräktiga katten, vaccinationer, eventuell kastrering och förstås nödvändig avmaskning. Kattmat av hög kvalitet är också en kostnadsfaktor – speciellt om du vill ha en god kvalitet!
För att kattungarna ska lära sig allt viktigt av sina mödrar och syskon och socialisera sig riktigt bör de tillbringa minst tolv veckor i uppfödarens hushåll. Under denna tid är uppfödaren där för sina djur dygnet runt. Så hen investerar inte bara pengar i sina djur utan tar också ansvar för dem. Är det därför förvånande att många uppfödare granskar intressenterna av sina katter noggrant? De vill förstås att deras kattungar ska få de bästa hemmen. En seriös uppfödare står också till tjänst med råd och tips hos nya kattägare efter försäljningsavtalet är undertecknat. Naturligtvis har allt detta sitt pris: en ung burma kostar cirka 10 000 kr. Vissa uppfödare säljer också vuxna djur som har tagits ur aveln, ofta till ett billigare vänskapspris. Som ett alternativ kan du besöka djurhem och titta på de många katterna i alla åldrar och raser som väntar på ett nytt hem där!
Vi önskar dig ett underbart, långt liv med din lilla katt!
En katt som liknar en trasdocka? Det stämmer inte alls! Ragdoll är en kattras som passar perfekt till människor som gillar siamerser, colorpoint och andra pointkatter. Det är inte bara den fina pälsen som imponerar, utan även dess unika färger, för att inte tala om de blå ögonen...
Letar du efter en katt som har ett lugnt och jämt temperament och som eventuellt passar att hålla som innekatt hela tiden? Då har du goda chanser att man rekommenderar rasen brittiskt korthår. Den yviga pälsen och de stora ögonen som brittiskt korthår har, även kallad british shorthair, kan nästan ingen kattälskare tacka nej till. Dessutom är deras sätt verkligen älskvärt! Vad behöver man veta mer? Vår rasbeskrivning beskriver katten i detalj och ger dig tips om hur man skaffar, håller, föder och kontrollerar kattens hälsa.
Den sibiriska katten är en typisk naturras. Den ska ha uppstått i sitt hemland Ryssland med sitt ursprungsutseende och helt utan mänskligt inflytande. Sibirisk katt är medelstor i storlek, den har en kraftig kroppsbyggnad och halvlång päls. Målinriktat uppfödning började först på 80-talet.
