© Eric Isselée
Letar du efter en kattras som trivs bra med att leva inomhus och som har en lång päls? „brittiskt långhår“, ofta kallad „highlander“ är en variant av brittiskt korthår med halvlång päls och samma vänliga, lugna temperament.
Brittiskt långhår kattens historia är nära förknippad med den brittiskt korthår kattens. Båda raserna är av samma standard och det enda som skiljer dem åt är egentligen bara pälsen, som infördes genom att para in perser.
Brittiskt långhår har blandade egenskaper som härstammar från brittiskt korthår och perserkatter. De är lugna djur med jämt temperament, väl anpassade för en tillvaro som innekatt. Liksom de flesta andra katter gillar de uppmärksamhet – de älskar närheten till ”sin” ägare med regelbundna klappningar och lekstunder.
Långa lekstunder är extra viktigt för djur som lever inomhus – även katter som vistas utomhus älskar att leka med människor. Brittiskt långhår är en mycket lättlärd ras, som tycker om intellektuella utmaningar. Erbjud din katt diverse leksaker och lekmöjligheter, allt från en klassisk leksaksmus till bollar och intelligensleksaker, som nu även tillverkas för katter och inte bara hundar. Katten kommer att älska att jaga sin mat!
Fördomen att katter inte går att uppfostra stämmer inte i alla lägen. Man kan visserligen inte dressera katter så som hundar, men de lär sig väldigt snabbt. Därför är det viktigt att man är konsekvent. Låt till exempel inte katten tigga vid bordet – detta gäller särskilt katter som tillbringar den mesta delen av tiden inomhus, som rör sig mindre och som har anlag för att lätt gå upp i vikt.
Precis som sina korthåriga släktningar har brittiskt långhår en kraftig kroppsbyggnad, som i bästa fall inte är för tjock, snarare muskulös. Benen är korta, över bröstet snarare bred och kraftig. Den runda huvudformen och den korta nosen, i motsats till många andra långhåriga katter är den kort och bred med en liten inbuktning. Öronen är små och runda, precis som på brittiskt korthår – de stora mörka knappögonen och den yviga pälsen gör att den ser ut som en nallebjörn. Honorna väger mellan 4 till 6 kilo och hanarna kan väga upp till 8 kilo. Brittskt korthår är alltså i jämförelse med andra stora kattraser som maine coon snarare kompakt, även att den tjocka pälsen får den att se större ut.
Mest typiskt för brittiskt korthår är den halvlånga tjocka pälsen. Sina pälsegenskaper har highlandern ärvt från sina förfädrar perserkatterna, som korsades med brittiskt korthår. Den långa pälsen uppstod till att börja med av en slump, långhåriga brittiska korthårskatter var en oönskad „biprodukt“ som inte var lämpade för uppfödning. Även idag vägrar de flesta paraplyorganisationer att godkänna brittiskt långhår som en egen ras. Många korthåriga katter bär ett recessivt anlag för lång päls inom sig – av den anledningen kan det förekomma att det föds långhåriga katter när man föder upp brittiskt korthår, även om både föräldrarna har kort päls.
Brittiskt korthår har inte lika lång päls som persern och därför kallas den för „halvlång“. Extra tjock underpäls gör att pälsen står ut längre från kroppen och gör att den ser plyschigare ut.
Eftersom brittiskt långhår är nära släkt med brittiskt korthår har de liknande färger och teckning. Bland de 300 färgvariationerna finns det något för alla smaker. Silverfärgade djur är mycket omtyckta.
Brittiskt långhår uppkom ur brittskt korthår då den korsades med perser. Ursprungligen gjordes denna korsning för att rädda rasen från utrotning efter världskrigen. Långhårsanlaget är ett recessivt anlag, rasen bär alltså den här genen dolt inom sig. Ibland kan dröja flera generationer innen det föds långhåriga djur. Så är det även bland brittiskt korthår. Rasstandarden för brittiskt korthår kräver dock att katten har kort päls – katter med lång päls uteslöts först från uppfödningen och förmedlades som kastrerade huskatter. Många korthåriga katter bär det recessiva anlaget för lång päls – det är anledningen till att det då och då förekommer att det föds brittiska korthår med lång päls, även om båda föräldrarna har kort päls.
Idag är även brittiskt långhår en av uppfödarorganisationerna godkänd egen kattras. Det enda som skiljer den från den brittska korthårskatten är pälsens längd. Beroende på uppfödningen kan det hända att de blir mindre och att pälsens längd varierar. För många uppfödare är det viktigt att katterna är stora medans andra vill att de ska vara mer kompakta.
Det finns både en- och flerfärgade exemplar. Allt från klassisk svart, brun (choklad), cinnamon och röd till så kallade „blandade färger“: blå, lilac. fawn och creme. Svartvita och trefärgade katter ser oftast ut som vanliga huskatter. Katter som betecknas som „shaded“, har ibland bara färgade ändar. De ser därför endast ut som skuggade, en mycket fin effekt som brittiskt långhår katter har!
Vi har gjort en sammanfattning av de viktigaste färgvariationerna:
Colorpoint: Vid den här färgningen är endast kroppsändarna färgade (ansikte, öron, ben, svans och intimområdet) i grundfärgerna.
Chinchilla: Brittiskt långhår chinchilla har en mycket intressant färg: En åttondel av pälsen har en av grundfärgerna ur den svarta skalan, resten är silverfärgad.
Tabby: „Tabby“ är mer än bara tigerrandig. Beroende på hur pälsen är färgad kan tabby vara „mackerel“, „classic“, „blotched“, „spotted“ eller „ticked“
Tortie: Är beteckningen för en trefärgad brittiskt långhår, även kalld „sköldpaddsfärgad“. Tortiefärgade katter är på grund av den genetiska konstellationen nästan alltid honor.
Torbie: Är en färgkombination av tortie och tabby.
Tvåfärgad: Alla färger med vitt – beroende på hur mycket färg kan det handla om „harlekin“ med endast 1/6 färgad päls, „van“ med mycket vitt eller „bicolor“ med lika andelar vit/färgad.
Lång päls kräver mer vård än kort päls. Pälsvården på en brittiskt långhår håller sig dock inom rimliga gränser: För att det inte ska bli knutar i pälsen räcker det oftast om man borstar katten en gång i veckan – under pälsbytet kan det krävas att man borstar oftare.
För att slippa tovor är det viktigt att man vänjer katten vid kam och borste redan när den är ung. Det finns alla möjliga sorters kammar och borstar för katter på marknaden, ibland måste man pröva sig fram vilken som passar bäst. Börja med en mjuk borste. Ge katten en belöning efter varje gång. Är pälsvården inget problem för varken katten eller ägaren kan man använda en effektivare borste om det behövs.
Katter är mycket renliga djur och tvättar till största delen pälsen själv. Den sträva tungan är det effektivaste tvättredskapet som finns! Detta för med sig att katten får i sig och sväljer en hel del päls. Mängden päls är visserligen samma som på en korthårig katt – men de är betydligt mycket längre. För att katten ska kunna utsöndra håren på ett naturligt sätt kan man ge kattgräs utöver det vanliga fodret eller stödja processen med speciellt godis. Titta noggrannt på innehållet när du köper funktionellt kattgodis det bästa är om det inte innehåller varken socker eller vegetabiliska biprodukter!
Även om brittiskt långhår är en väldigt okompliserad kattras, har den en benägenhet att insjukna i samma sjukdomar som sin släkting brittiskt korthår. Övervikt är ett exempel på sjukdom som inomhuskatter ofta lider av. Regelbunden motion är viktigt för att förhindra detta. Veva med kattspöet och njut av att leka med din katt!
Brittiskt långhår lider ofta av polycystisk njursjukdom. Denna arvssjukdom är vanligare på brittiskt korthår och perserkatter – eftersom brittiskt långhår är en blandning av båda förekommer det även här. Cystor på njurarna utvecklas relativt tidigt och kan upptäckas med ultraljud.
HCM, hypertrofisk kardiomyopathie, är en sjukdom på hjärtmuskel och är vanlig hos brittiskt långhår. Det bästa sättet att upptäcka den här sjukdomen är att göra regelbundna ultraljudsundersökningar på uppfödningsdjuren och sedan utesluta dem från uppfödningen. Hypertrofisk kardiomyopathie är obotligt, med en tidig diagnos kan man lindra sjukdomen så att katten ändå får ett långt och värdigt liv!
Brittiskt långhår har samma näringsbehov som andra kattraser. Den bästa kosten består av högvärdigt våt– eller torrfoder med en hög kötthalt och mycket protein samt fri tillgång till färskt vatten. Vegetabiliska ämnen samt biprodukter bör helst inte finnas med alls i fodret.
För att katten ska kunna utsöndra pälsen som den sväljer kan du mata med ett funktionellt foder. Torrfoder för långhåriga katter eller godis som underlättar den naturliga utsöndringen av hårbollar. Även kattgräs är ett bra alternativ för innekatter!
Om veterinären har sett tecken på HCM eller cystor på njurarna kan du stödja kattens hälsa med en speciell diet. Din veterinär kan ge dig mer konkreta förslag!
Vi önskar dig ett långt och friskt liv tillsammans med din brittiska långhårskatt.
Brittiskt långhår är en rätt ung ras som inte blivit godkänd av alla uppfödningsorganisationer. Organisationer som godkänner brittiskt långhår tillåter parningar med brittiskt korthår. Många korthåriga djur bär genen för lång päls inom sig, nu för tiden finns det till och med gentest för att kontrollera om den katten bär genen för lång päls inom sig.
Eftersom det är en ung ras varierar storlek, vikt och längden på pälsen ofta. Varje uppfödare har sina speciella föreställningar och prioriterar andra saker. En enhetlig rasbild uppkommer därför först efter många års arbete.
De arvssjukdomar som förekommer hos rasen visar hur viktigt det är att urvalet av de djur som godkänns för uppfödning är väldigt viktigt. HCM och även cystor på njurarna är arvssjukdomar. Polycystisk njursjukdom är till och med dominant ärftligt. Detta betyder: En katt med cystor för alltid vidare sjukdomen till sin avkommor!
För en seriös uppfödare är djurens och dess avkommors hälsa det viktigaste, ser till att regelbundna hälsokontroller genomförs och gör en check-up gällande arvssjukdomarna. Han bör därför kunna visa upp papper om föräldrarnas hälsotillstånd!
Lita aldrig på amatöruppfödare, som erbjuder „billiga raskatter utan papper“. Utan kontroller av uppfödarorganisationer görs ofta parningar som gör att risken för arvssjukdomar stiger enormt. Kattuppfödning är en dyr och tidskrävande hobby. Uppfödare som säljer sina djur så billigt som möjligt sparar ofta när det gäller foder och vaccinationer, och även när det gäller förundersökningar och tidsintervallen när honorna är dräktiga.
Raskatter är dyra – men de är värda varenda krona, om du vill ha en katt som inte bara ser fin ut utan även är social och frisk.
Som alternativ finns det djurskyddsföreningar och djurhem. Här väntar massor av korthåriga och långhåriga katter på ett nytt hem!
En katt som liknar en trasdocka? Det stämmer inte alls! Ragdoll är en kattras som passar perfekt till människor som gillar siamerser, colorpoint och andra pointkatter. Det är inte bara den fina pälsen som imponerar, utan även dess unika färger, för att inte tala om de blå ögonen...
Letar du efter en katt som har ett lugnt och jämt temperament och som eventuellt passar att hålla som innekatt hela tiden? Då har du goda chanser att man rekommenderar rasen brittiskt korthår. Den yviga pälsen och de stora ögonen som brittiskt korthår har, även kallad british shorthair, kan nästan ingen kattälskare tacka nej till. Dessutom är deras sätt verkligen älskvärt! Vad behöver man veta mer? Vår rasbeskrivning beskriver katten i detalj och ger dig tips om hur man skaffar, håller, föder och kontrollerar kattens hälsa.
Den sibiriska katten är en typisk naturras. Den ska ha uppstått i sitt hemland Ryssland med sitt ursprungsutseende och helt utan mänskligt inflytande. Sibirisk katt är medelstor i storlek, den har en kraftig kroppsbyggnad och halvlång päls. Målinriktat uppfödning började först på 80-talet.
