© nateejindakum / stock.adobe.com
När en hund kliar sig ofta, tänker man i första hand på parasiter som möjlig orsak. Men det finns också andra orsaker till klåda, som t.ex. allergier. Även hundar drabbas av allergier, och antalet hundar som får allergier ökar.
De viktigaste allergierna hos hundar är allergi mot loppsaliv, miljöallergi (atopi) och foderallergi. Alle tre allergiformer har mer eller mindre samma symptom. Därför är det ofta svårt att ställa en bra diagnos. Dessutom kan en hund ha fler allergier samtidigt.
För närvarande känner man inte till om vissa raser är disponerade för loppallergi. Dessutom är hundar av båda könen drabbade i lika hög grad. För det mesta är det kattloppan som förorsakar allergin, men även andra loppsorter kan utlösa allergin. Kattloppa (Ctenocephalides felis) håller sig förövrigt inte specifikt till en speciell sorts värddjur. Loppallergi kan uppstå i alla åldrar, men inte innan hunden har blivit sex månader gammal. Loppallergin utlöses av proteiner i loppans saliv. När loppan biter, suger den inte bara blod av hunden. Den injicerar på samma gång loppsaliv. Det blir antingen en snabbreaktion (typ-I-reaktion) inom de närmaste 30 minuterna eller en försenad reaktion (typ-IV-reaktion) där symptomen kommer någon gång mellan några timmar till 2 dagar efteråt. För det mesta är det de hundar som bara har sporadisk kontakt med loppor som får allergier. Hundar som har mycket kontakt med loppor kan utveckla tolerans mot loppor.
Atopi (miljöallergi) drabbar ungefär 15 % av alla hundar. I motsättning till loppallergi är vissa raser disponerade för att få atopi. Det gäller terrier, golden retriever, labrador retriever, dalmantiner, schäfer, boxer, engelsk bulldog, engelsk och irländsk setter samt shar pei. Domen drabbar i regel hundar som är mellan 1 och 3 år gamla. Det är väldigt sällsynt att gamla hundar eller hundar under sex månader får den. En förutsättning för att utlösa en atopi är att hunden är disponerad för att överreagera på en allergen. Dessa hundar reagerar starkt och bildar alltför mycket antikroppar mot harmlösa substanser i omgivningen som t.ex. pollen, gräs, dammkvalster, mögelsvampar. Till följd av detta får de en massiv inflammatorisk följdreaktion med vävnadsskador. Man bör vara uppmärksam på säsongsbetonade reaktioner mot t.ex. gräs. Allergenerna kommer in genom luftvägarna eller via huden in i kroppen.
Ingen av raserna eller könen är mer disponerade för foderallergi och hunden kan få detta i alla åldrar. En äkta foderallergi förutsätter att hunden äter ett speciellt foder över längre tid innan det blir en överreaktion. Ett friskt djur får immunologisk tolerans mot foderingredienserna. Men om skyddsfunktionen i tarmslemhinnan har blivit reducerad, kan allergenerna ta sig genom tarmbarrieren och utlösa en allergisk reaktion. Allergener för hundar är proteiner och proteinförbindelser med en viss storlek, enligt det vi vet idag. Alla proteiner kan med andra ord leda till allergiska reaktioner och sannolikheten för allergiska reaktioner ökar proportionerligt med hur ofta hunden får i sig det. De vanligaste allergiutlösande ämnena är nöt, mjölk och mjölkprodukter, ägg, vete och höns. Foderallergi ger snabb- och senreaktioner, eventuellt också kombinationer av dessa. Därför kan det komma symptom inom 30 minuter, några timmar eller dagar och veckor efter att hunden har fått i sig det allergiutlösande ämnet.
Huvudsymptomen för alla allergier är klåda. När hunden har loppallergi, får den framför allt symptom på de bakre delarna av kroppen, ryggen, bakbenen, magen och där svansen börjar. Hundarna kliar och river sig på dessa ställen, och därmed kan det ofta bli en så kallad hot spot, ett inflammerat och vätskande sår som hunden har skapat själv därför att det kliar. Såren blir gärna hemvist för bakterier och jästsvampar, vilket förstärker klådan ännu mer. Atopi och foderallergi har väldigt lik fördelning av klåda, vilket gör att det är svårt att skilja på dem. Hunden får klåda på huvudet, tassarna, axlarna, magen och inre delen av låret och på öronen. På tassarna kan det finnas inflammationer mellan tårna och tassarnas undersida, på öronen inflammationer i den yttre örongången. På den skadade huden sätter det sig ofta bakterier och jästsvamp, som kan förorsaka en infektion (sekundärinfektion) och även klåda. Om hunden har foderallergi, kan den dessutom få mag- och tarmsymptom som kräkningar, diarré, gasbildning, starka magsmärtor samt oformlig avföring.
Eftersom de olika allergierna har väldigt likartade symptom, är det en utmaning att ställa diagnos. En hund kan faktiskt också ha mer än en allergi på samma gång. Inget test för att urskilja allergierna är lätt att utföra och samtidigt pålitligt. Därför ställer man allergidiagnos med uteslutningsmetoden. Utöver detta kan en utförlig sjukdomshistoria och signalementet antyda vad det rör sig om, vilket innebär att man fastställer ras, kön, ålder, och åldern när symptomen började, var klådan sitter eller vilka hudsymptom hunden har, om syskon i samma kull eller föräldrarna har liknande symptom och om symptomen ändrar sig med tiden på året.
Även om inte symptomen tyder på att det är en loppallergi, borde man utesluta detta först. Veterinären undersöker hunden efter loppor och lopplort med en loppkam. Om hon eller han finner en av dessa två saker, är misstanken bekräftad. Man kan även ställa en diagnos med en intrakutantest. Under det här testet blir loppallergenet och kontrollsubstanserna injicerade i bröstvägghuden. Sedan ser man vilka allergiska reaktioner som uppstår efter 15-30 minuter, 4-6 timmar, 24 timmar och efter 48 timmar. Sedan finns det blodtester för att diagnostisera en loppallergi som dock bara kan ge svar på om det handlar om en typ-I-reaktion. Utöver detta är det möjligt med så kallad diagnostisk behandling. Då blir hunden och alla djuren i bostaden behandlade med passande medel mot loppor. Det är troligt att det är loppallergi om behandlingsförsöket ger positivt resultat.
För att bekräfta eller utesluta foderallergi är det enligt dermatologers rekommendationer bara eliminations- eller uteslutningsdiet som ger ett förnuftigt resultat. Under en period på minst 8 veckor ska hunden bara få foder med en protein- och en kolhydratkälla som den aldrig tidigare fått. Eftersom hunden inte har haft någon kontakt med de här ämnena överhuvudtaget, kan den inte reagera på det. Under dietperioden bör inte hunden få något annat att äta. Godis och belöningar måste innehålla de ingredienser som gäller för dieten. Dermatologer rekommenderar en diet som man har lagat själv. Om du inte kan laga fodret till dieten själv, finns det hydroliserade dieter där ingredienserna är så små att kroppen inte kan uppfatta dem som allergener. Dessutom är det möjligt att ge den singleproteinfoder. Under dieten borde symptomen förbättra sig märkbart. Efter att de har börjat gå tillbaka, bör man försöka provocera fram dem igen med det fodret som hunden fick innan dieten. Om symptomen kommer tillbaka, är det bevisat att det handlar om en foderallergi.
Atopidiagnosen ställs kliniskt och genom att utesluta andra sjukdomar. När symptomen, åldern, klådan och andra punkter passar in och indikerar att det handlar om en atopi, och man dessutom har kunnat noggrant utesluta andra orsaker till klådan, då kan atopidiagnosen ställas. Nu kan veterinären genomföra specifika tester för att hitta de utlösande allergenerna. Intrakutantestet där allergenerna injiceras in i huden är bra för detta och reaktionerna kan läsas av efteråt. Testet bör alltid utföras av en erfaren dermatolog. Det är även möjligt att göra ett allergitest av blodet. Detta test kan däremot visa upp falska positiva reaktioner.
Den bästa allergibehandlingen är att undvika utlösande allergener, men med några av allergierna kan det vara svårt. Loppallergi behandlas med produkter mot loppor och förebyggande loppbekämpning på hunden. Samtidigt bör andra djur som bor i bostaden behandlas regelbundet mot loppor så att hunden helst inte får någon kontakt med loppor överhuvudtaget. Dessutom är det nödvändigt med behandling och noggrann rengöring av omgivningen. Om hunden har klåda, kan det behandlas med passande preparat för att undvika sekundära infektioner.
Det är en fördel att kunna hitta det utlösande allergenet (t.ex. nötkött), för då kan hunden äta som vanligt om man undviker allergenet. Om det inte skulle vara möjligt att hitta något allergen eller hunden reagerar på flera sorts proteiner, kan den få en hydroliserad diet. För några år sedan kom det foder med insekter som proteinkälla på marknaden, vilket innebär en nyhet för att ställa diagnos och behandla foderallergiker. Klådan är mycket svårare att behandla med preparat som t.ex. glukokortikoider eller antihistaminer. Dessa mediciner är inte lika effektiva mot en foderallergi som mot en loppallergi eller atopi. Sekundära sjukdomar som öroninflammationer och infektioner i huden måste behandlas utöver den primära.
Upptäck vårt utbud av foder för allergiska hundar.
Behandlingen av atopi är en speciell utmaning, därför att det nästan är helt omöjligt att undvika det utlösande allergenet. Om klådan bara kommer några månader varje år, kan man behandla hunden under den perioden med mediciner som lindrar klåda. Om hunden har haft klåda under längre tid, bör den behandlas med hyposensibilisering. Det är en immunbehandling där hunden får de allergenerna den reagerar mot i allt högre doser. På det sättet stimuleras hundens immunförsvar, och sedan utvecklar den en tolerans mot de allergenerna som utlöser klådan. Denna behandling har tyvärr inte alltid önskad effekt. Det kan bli nödvändigt med specialbehandling med mediciner som kan lindra klåda som t.ex. kortison, antihistaminer, cyklosporin, essentiella fettsyror eller oclacitinib. Ifjol kom det ett nytt preparat på marknaden mot atopi-klåda. Preparatet innehåller monoklonala antikroppar. Dessa antikroppar tar bort ämnet som utlöser den atopirelaterade klådan och låter dem ingå i ämnesomsättningen på samma sätt som kroppens egna proteiner. Denna behandlingsform har fram tills nu varit väldigt framgångsrik och är dessutom ingen stor belastning för hunden.
Det är svårt att förebygga allergier, eftersom det är många faktorer som är nödvändiga för att utlösa en allergi. Om en hund har fått en allergi, kan den få andra allergier senare. Om man vill undvika att hunden får en loppallergi, bör man behandla den ordentligt mot loppor och parasiter. Dessutom bör man variera hundens foder och ge den foder från flera olika proteinkällor. Men man bör undvika exotiska proteiner. De kan bli en bra bas i en diet om hunden redan fått en allergi. Atopi är en ärftlig allergiform och man bör därför inte avla på allergiska djur.
Att tiken löper är något helt naturligt. Ändå blir hundägare oroade av tikens konstiga beteende, de är rädda för att få fläckar på den nya mattan och rädda för oönskad dräktighet. Här hittar du allt du behöver veta om din tiks “heta dagar” och hur du och din löptik klarar av löpet utan stress.
Dosen gör giftet, men det är ändå viktigt att veta vilket gift din hund har intagit. Följande lista sammanfattar de vanligaste giftiga växterna för hundar så att veterinären kan behandla förgiftningen snabbt och du vet vilka växter du ska undvika i ditt hem.
Uppfinningen av den tidsbegränsade steriliteten på hanhundar med hjälp av ett hormon-implantat har revolutionerad en hel del inom djursjukvården. Här berättar vi hur det så kallade kastreringschippet (kemisk kastrering) förändrar din hanhunds sexuella beteende och vilka biverkningar det kan ha.
