© EwaStudio / stock.adobe.com
Mopsen är liten, gullig och sprider gott humör.
Mopsen är en förtjusande liten charmör, alltid redo att framkalla ett leende med sina lekfulla upptåg och sin humoristiska natur. Tristess är helt enkelt inte i deras ordförråd, särskilt inte runt sina älskade ägare. Under deras livliga och rynkiga yttre döljer sig en skarp intelligens, och de frodas på rikligt med kärlek och tillgivenhet. I vårt rasporträtt kommer du att upptäcka allt om mopsen, från deras unika egenskaper till de bästa sätten att ta hand om dem.
| I korthet: | Mini-hundrasen har en kompakt och muskulös kroppsbyggnad. Mopsen är en rolig motpart som gillar både uppmärksamhet och lugn och trivs i familjer, hos singlar eller pensionärer. |
| Mankhöjd: | 35 cm |
| Vikt: | 6-8 kg |
| Genomsnittlig livslängd: | 12-15 år |
| Pris: | från 13 000 SEK |
| Karaktär: | charmig, tillgiven, tjurskallig, utan jaktinstinkt |
| Päls: | kort, slät och glänsande |
| Pälsfärg: | silver, svart, aprikos, beige |
| Uppfostringsinsats: | låg |
| Skötselinsats: | medelhög |
| Behov av rörelse: | hög |
| Härkomst: | Kina, Storbritannien |
Djupa rynkor i ansiktet, en platt nos och stora svarta ögon – allt detta är typiskt mops. Hundrasen är liten, kompakt och robust. Kroppen är kvadratisk och bör varken vara lågt eller högt uppställd. Ryggen är rak. I förhållande till den satta kroppen verkar huvudet på de små fyrbenta vännerna ganska stort.
Karaktäristiska för mopsen är den korta, stumma nosen och en platt, svart nosspegel med stora näsborrar. Tidigare krävde rasstandarden en sammanpressad nos och en tjock nosrynka som helt täcker nosspegeln. 2010 reviderades standarden för att ta hänsyn till djurens välbefinnande. Sedan dess har för stora rynkor på nosryggen blivit straffbelagda som tortyruppfödning i vissa länder.
När man tittar in i mopsens stora, runda ögon blir alla hundälskare svaga: De tittar på sin motpart med ett mjukt och lätt bekymrat uttryck. Sedan revideringen 2010 får ögonen inte längre vara utstående.
När det gäller öronen hos den lilla hundrasen skiljer man enligt standarden mellan två sorter:
Rasstandarden innehåller visserligen inga exakta uppgifter om mankhöjden, men den bör dock inte överstiga 35 centimeter. När det gäller idealvikten är standarden mer exakt: Den ligger på mellan 6,3 och 8,1 kilo.
Den enfärgade mopspälsen är slät, kort och glänsande och känns gosig och mjuk. Rasföreskrifterna tillåter fyra färgnyanser:
Märkena på huvudet, masken, fläckarna på pannan och födelsemärkena på pälsen utgör en tydlig kontrast till respektive grundfärg. Förutom hos de svarta exemplaren bör dessa vara tydligt avgränsade från resten av pälsen och vara så svarta som möjligt.
Vissa ”hobbyuppfödare” föder upp pälsnosar i otillåtna färgvarianter, som avviker från FCI:s standard. Det är mycket sällan ser man mopsar i brunt, sand, merlefärgade eller med tabbby-mönster. Dessa ovanliga exemplar betraktas dock inte som renrasiga ”pugs” (eng. mops).
© Anastasiia / stock.adobe.com
Mopsen anses vara en clown i hundvärlden. Det är inte bara det “roliga ansiktet” som gör att tvåbenta vänner småler, utan framför allt det extrema sinnet för humor. Varje dag hittar den på nya tokigheter och håller på så vis uppe stämningen.
Deras underhållningsprogram kräver mycket kraft, som mopsarna helst vill helst tanka när de sover – i hundsängen, på soffan eller i knät hos sin matte eller husse. Men det gör mopsen verkligen inte till en knähund.
I ena ögonblicken verkar den lugn och nästan slö, i nästa är den plötsligt livlig och temperamentsfull när något har fångat dess uppmärksamhet. Då viftar den lilla hunden kraftigt med svansen och skuttar runt i hemmet.
Även om mopsar gärna lockar fram skratt och fjantar runt, är de i princip ganska lugna av sig. Att skälla eller till och med aggressivt beteende är helt främmande för den glada dvärghunden.
Men på grund av sin godmodighet har de ofta svårt att tolka andra hundars aggression korrekt. Det kan leda till att de underskattar farliga situationer.
Trots detta låter sig den modiga mopsen sällan skrämmas. Kanske beror det på att den enligt FCI-standarden hör till molosserna och därför är en släkting till grand danoisen. I hemlighet känner den sig förmodligen lika stor och stark som du.
Mopsen är en liten krabat med ett stort hjärta som den omsorgsfullt sluter sina ägare i. Den är helst med alltid och överallt. När du släpper in en mops i ditt liv följer den dig vart du än går och blir snabbt en trogen följeslagare.
Men den gillar inte alls om man inte ger den tillräckligt med uppmärksamhet. Då visar sig dvärgen från sig från sin tjurskalliga sida. Det är bäst att du förblir lugn och vänlig när den ignorerar dig. Då slappnar det lilla envisa huvudet snabbt av igen.
Trots sin korta päls fäller mopsen mer än andra raser och bör därför borstas regelbundet. Kontrollera och rengör även ögonen och öronen hos din lilla fyrbenta vän då och då. Dessutom bör rynkorna på huvudet och i ansiktet alltid vara rena och torra.
Bortsett från dessa skötselåtgärder är mopsen en lättskött följeslagare. Den behöver inte mycket utrymme och mindre motion än andra hundar. Den sover mycket, har inget jaktinstinkt och är lätt att träna tack vare sitt människoorienterade och lojala sätt att leva.
På grund av bristande jaktinstinkt behöver mopsen en extra inbjudan till lek. Men med lite motivation visar den sig då vara livlig och lekfull. Med tillräckligt med motion förhindrar du att din mops blir håglös. En aktiv dag med promenader och små lekar är dessutom det bästa sättet att förebygga övervikt hos din hund.
Mops är en idealisk hund för familjer, par, äldre personer och nybörjare. Den känner sig lika bekväm i en mysig lägenhet i stan som i ett rymligt hus med trädgård på landet. Mopsen möter alltid människor och andra djur på ett vänligt och öppet sätt.
© Andrea Mayer / stock.adobe.com
Mopsen är inte en energiknippe som far runt överallt dag och natt. Trots det är den lilla vännen lekfull och inte ens de korta benen kan bromsa dess rörelseglädje.
Sammantaget är mopsarnas behov av att röra på sig ganska måttligt. Men även om man inte skulle tro det om den, så är den kompakta lilla fyrbenta vännen pigg som en mört även vid hinderlopp, skicklighetsspel eller till och med som följeslagare på korta cykelturer.
Mopsuppfödare lägger idag mycket energi och engagemang på att producera friska och robusta hundar. Ändå kämpar rasen fortfarande med rasspecifika sjukdomar och klassificeras därför av djurskyddsaktivister som tortyruppfödning.
Många sjukdomar beror på att mopsen är en eftertraktad modehund med en platt nos och djupa rynkor.
Enligt FCI:s rasstandard betraktas mopsen som en engelsk hundras. Men den har sina rötter i Kina. Där föddes den upp för mer än 2 000 år sedan från hundliknande hundar och ingår inom FCI i gruppen molosser.
I Kina betraktades mopsar som ett privilegium och djuren själva som “kejsarhundar” – endast kejsaren fick äga och röra vid dem. Som monarkernas favoriter levde mopsarna ett lyxigt liv, som ofta skyddades av en livvakt. De hamnade endast i borgerliga händer om de inte var lämpliga för vidare uppfödning – men även då var priset för de kejserliga hundarna högt.
Med det holländska Ostindiska kompaniet kom mopsen till Nederländerna runt år 1500 och erövrade därifrån de europeiska adelshusen. Allteftersom adeln blev allt mindre viktig, försvann även mopsen allt mer i glömska.
Men tack vare de brittiska uppfödarnas ansträngningar har minihundrasen inte dött ut. Runt 1900 firade mopsen sin comeback i Storbritannien och började snart sitt segertåg runt om i världen.
Om du vill ha en mops som husdjur får du gräva djupt i plånboken. Seriösa uppfödare tar i regel mellan 13 000 och 15 000 SEK för sina valpar.
För djurens hälsas skull bör du undvika att köpa en mops till ett ‘fyndpris’. Att sälja till låga priser är ofta möjligt endast när man hoppar över omfattande hälsokontroller och inte kan visa upp ett bevisat släktträd för hunden.
Det är endast hos erkända och registrerade uppfödare som djurens välbefinnande och hälsa prioriteras. Än bättre är ett besök på ett djurhem. Ibland väntar en “mops i nöd” på ett nytt hem här.
I zooplus-magasinet får du reda på vilka skäl som talar för uppfödare eller djurskydd.
© © maywhiston / stock.adobe.com
Mopsen är en populär och välkänd hundras som passar bra både som familjehund och för nybörjare. Det är dock viktigt att vara medveten om att rasen kan ha hälsoproblem, särskilt i andningsvägarna, huden och ögonen på grund av deras kortskalliga huvudform. Rasklubben och seriösa uppfödare i Sverige arbetar aktivt för att förbättra hälsan inom rasen. Innan du bestämmer dig för att köpa en mops, bör du överväga dessa aspekter noga och fundera på om du vill stödja uppfödningen eller om du föredrar att adoptera en hund från ett djurhem.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
