© ZN_images / stock.adobe.com
Säker och avslappnad – så ser en balanserad Cane corso Italiano ut. Inofficiellt är rasen, som kommer från södra Italien, också känd under namnet ”italiensk mastiff” eller ”italiensk moloss”. Den blir alltmer populär utanför Italien och är särskilt lämplig för sportiga ägare med mycket plats och erfarenhet av hundar.
Cane corso är en stor och stark hund. Hanar kan nå en mankhöjd på 68 cm, tikar upp till 64 cm. De ståtliga hundarna ska väga max 50 kg och enligt rasstandarden ska de var lite längre än höga. På grund av de tydliga rynkorna i pannan och de betonade ögonbrynen ser cane corson alltid lite fundersam ut. Huvudet är brett och ramas in av trekantiga hängöron. I ursprungslandet, Italien, kuperas dessa fortfarande ofta – precis som svansen – men det är förbjudet i de flesta andra länder. Den korta, glänsande pälsen är mycket tät med lite underull och är tillåten i färgerna svart, blygrå, skiffer, ljusgrå, ljust fawn (gulaktig), hjortröd, mörkt fawn samt brindle i alla nyanser ovan.
Liksom sin nära släkting, mastino napoletano, sägs cane corso vara en av ättlingarna till den gamla canis pugnacis. De forntida romarna använde dessa kraftfulla djur som krigshundar och vallhundar. Som ättling till dessa romerska molosser har de robusta cane corso framför allt kunnat överleva på gårdar i södra Italien där de har använts som vakthundar och boskapshundar. Därför betraktas de också fortfarande som självständiga arbetshundar. Det exakta ursprunget till namnet ”cane corso” är okänt: ”cane” står för italienska ”hund”, ”corso” kan komma från det keltiska ordet ”corso”, vilket betyder ”kraftfull”. Men det kan även ha att göra med det latinska ”cohors” för ”väktare” eller ”gård” . Det var inte förrän 1996 som FCI erkände cane corso som en oberoende ras. Idag finns de imponerande hundarna också som skyddshundar, polishundar och spårhundar samt som jakthundar för storvilt. Cane corso föredrar att arbeta i grupp. Utanför Italien är de imponerande hundarna sällsynta.
Förutsatt att de är väl uppfostrade har cane corso många fina egenskaper: de är fogliga, lekfulla, förtjusta i barn och lojala. De är optimala vakthundar och tolererar de inte främlingar – vare sig människor eller djur – på deras territorium. Utanför deras område är de mer försiktiga och ignorerar eller är avvisande gentemot främlingar. Familjen är det viktigaste och försvaras i nödsituationer. En cane corso är aldrig aggressiv utan anledning, men är definitivt villig att kompromisslöst försvara sitt territorium och sina nära och kära. Den starka skyddsinstinkten kan ha bidragit till att rasen är en listhund i vissa tyska och schweiziska områden. Det betyder att det finns krav som måste uppfyllas av ägaren för att få hålla rasen. Med konsekvent uppfostran och tydlig underordning är cane corso dock en självsäker och lojal följeslagare.
© Cedric Blondeel / stock.adobe.com
Liksom många stora hundraser har cane corso en tendens att utveckla höftdysplasi och armbågsdysplasi. Seriösa uppfödare försöker utesluta det så långt det är möjligt. Fråga alltid vilka försiktighetsåtgärder uppfödaren har tagit innan du köper en valp. De stora hundarna ska inte behöva gå uppför trappor regelbundet. En balanserad kost och lämplig träning (utan hopp och stötar) hjälper till att hålla lederna friska.
Vissa hundar drabbas hjärtsjukdomar – även här kan uppfödaren minska risken genom att vara noga med urvalet. Tecken på hjärtsjukdomar kan vara trötthet, andfåddhet eller hosta. Då ska du prata med din veterinär, för om läkemedelsbehandlingen sätts in i tid kan det lindra hjärtproblem och sjukdomsförloppet kan ofta bromsas eller till och med stoppas under en tid. Cane corso har ofta känsliga ögon och bör skyddas mot drag. Hunden ska inte heller ligga i närheten av fläktar och luftkonditionering. Ibland erbjuds också helt vita cane corsos, men var försiktig: de kan genetiskt drabbas av dövhet. Det finns en orsak till att vit päls inte motsvarar standarden (förutom enskilda vita markeringar). En frisk cane corso kan leva i upp till 12 år.
Från valpåldern och uppåt är näringen viktig för en god hälsa hos hunden. Om du fick foder av uppfödaren när du hämtade hunden men inte vill ge denna sort kan du vänja hunden långsamt vid den nya maten. Det bästa är att ge valpen sin vanliga kost ett tag när den är nyinflyttad för att inte stressa den ytterligare. När den nya familjemedlemmen känner sig bekväm i sitt nya hem kan du gradvis, under flera dagar, börja byta ut den gamla maten mot ett nytt foder. Välj ett foder som är speciellt utformat för unga hundar av stora raser. Om inte proteininnehållet är anpassat kan de växa för snabbt, vilket kan leda till skelettproblem. En kost som är skräddarsydd för tillväxtfasen är optimal. Se till att fodret har ett högt köttinnehåll, oavsett om du väljer torrfoder, våtmat eller barf. Undvik foder med spannmål. Om hunden får snacks mellan måltiderna måste dessa räknas med i den dagliga foderrationen för att undvika att hunden går upp för mycket i vikt. Och självklart behöver din cane corso alltid tillgång till färskt vatten.
Det räcker att borsta cane corson varannan dag och ta bort lösa hår. Under pälsbytet kan hunden också trimmas med en trimkam. Hundarna behöver vanligtvis inte bada, men om det inte går att borsta ur smutsen ur pälsen kan du duscha den med ett milt hundschampo. Eftersom den ”italienska mastiffen” har en fast hud i käken och nosen i jämförelse med andra mastiffraser, dreglar den knappt. Speciella tandvårdssnacks eller torkade tuggartiklar är lämpliga för tandvården.
Det krävs en hel del erfarenhet och kunskap om hundar för att uppfostra denna ståtliga ras – och även mycket fingerspetskänsla: cane corso behöver en förstående, konsekvent och tydlig uppfostran för att hitta sin plats i gruppen. Det är inte en ras för nybörjare. Uppfostras hunden fel kan det bli svårt att kontrollera hunden på grund av rasens utpräglade skyddsinstinkt och kraftiga kroppsbyggnad. Cane corso behöver en tydlig uppfostran, vilket kräver en hög grad av fasthet och ansvarskänsla av den som tränar hunden. Det går inte att lära sig ur böcker utan bara genom erfarenhet av hundar. Den tidiga socialiseringen av valparna och unga hundar är särskilt viktig, varför du som cane corso-ägare definitivt bör besöka en hundskola.
Endast en upptagen cane corso trivs och är balanserad, för hundar av denna ras är och kommer att förbli arbetshundar. Cane corso är en sportig hund som gillar att följa med sin ägare överallt, trots den stora storleken. Hunden kan tränas att springa bredvid cykeln och är en utmärkt ridhund. Den är väl lämpad att avlägga lydnadsprov eller tränas till räddningshund. Även som spårhund ligger rasen i framkant. Cane corsons redan starka skyddsinstinkt bör inte främjas ytterligare. På grund av kroppsvikten är rasen mindre lämplig för agility.
© canecorso / stock.adobe.com
Innan du bestämmer dig för en cane corso bör du överväga noga om du kan tillfredsställa den envisa hundens behov. Det är inte en lämplig stadshund eller lägenhetshund utan den behöver mycket utrymme och sitt eget territorium att bevaka. Men hunden ska ändå inte lämnas ensam för länge. Hunden behöver sin grupp . Den behöver också aktiviteter för både kropp och själ i form av motion och arbetsuppgifter för att må bra. En cane corso-ägare bör vara sportig och njuta av att spendera mycket tid med sin hund – helst utomhus. De ståtliga italienarna är också mycket förtjusta i barn. Äldre barn, som vet att djur ska behandlas med respekt kan kan odla en intensiv vänskap med en cane corso. Om hunden har socialiserats med katter och andra husdjur som valp kan den leva fredligt med dem.
Det är viktigt att komma ihåg att din cane corso kommer att uppta mycket av din tid, varje dag i över ett decennium. Du måste också planera för hunden när du åker på semester eller vid sjukdom. Inhandla grundutrustningen (halsband, koppel, eventuellt en sele, hundtäcken och/eller hundkorgar, leksaker, tillbehör för säker transport i bilen, skålar, borstar och andra hjälpmedel som en fästtång redan innan hunden flyttar in. En hund som väger upp till 50 kg behöver också en mängd foder av god kvalitet med högt köttinnehåll och veterinärbesök minst en gång om året. Ansvarsförsäkring och hundskatt är också återkommande kostnader.
Tyvärr har rasen cane corso ett utseende som har lockat till sig mindre lämpliga ägare som håller den stolta hunden mer som en statussymbol. Detta ointresse för rasens grundläggande behov i kombination med bekvämlighet och bristfällig hunderfarenhet överhuvudtaget är en konstellation där hundens skyddsinstinkt och envishet kan utveckla en farlig egendynamik. Men med kunskap och ansvarsfull attityd är den starka italienaren en pålitlig, självsäker och icke aggressiv familjemedlem.
När du väl har fattat beslutet att den nya familjemedlemmen ska bli en cane corso är det dags att börja leta efter en lämplig uppfödare. Rasen är vanligast i sitt hemland, Italien. I andra länder är de ståtliga hundarna snarare ett undantag, även om antalet uppfödare ökar. I Tyskland fanns till exempel ingen officiellt registrerad cane corso-valp 2002, men nästan 15 år senare var de redan över 150. Det är möjligt att du inte hittar några uppfödare i närheten, men även om du måste åka en längre sträcka bör du titta kritiskt på ”din” potentiella uppfödare. Kan du besöka henom hemma för att lära känna hundarnas och föräldrarnas omgivning? Svarar uppfödaren tålmodigt och sakkunnigt på frågor om sin avel och hälsan hos sina hundar ? Är valparna helt socialiserade? Gör föräldrarna ett balanserat, hälsosamt intryck på platsen? Och sist men inte minst: är uppfödaren också intresserad av vad du har att erbjuda för att hunden ska få ett bra hem? Du bör kunna svara ja på alla frågorna innan du undertecknar försäljningsavtalet. När valpen överlämnas till dig ska den vara avmaskad flera gånger, du ska få ett vaccinationsintyg, en stamtavla och foder om du inte har fått det redan i förväg. En bra uppfödare är också villig att hålla kontakten om du har frågor om rasen och gläds om du låter henom delta i valpens utveckling via foton och berättelser.
Undvik alltid uppfödare som inte tillhör en rasklubb och som erbjuder en förmodligen renrasig cane corso till lågt ”fyndpris”. Avel kräver mycket rasexpertis och ett exakt urval av lämpliga djur när det gäller karaktär, typ och hälsa för att undvika negativa överraskningar. Det betyder en investering av tid och pengar som tvivelaktiga uppfödare vanligtvis inte vill göra för de vill bara ha snabba pengar. Det påverkar inte bara dig och de ofta känsliga och icke socialiserade unga djuren (ett stort problem med en sådan egensinnig ras) utan även föräldrarna, som vanligtvis inte heller hålls optimalt.
Om du hellre vill rädda en äldre cane corso kan det vara svårt att hitta en, särskilt utanför Italien. Det finns dock djurskyddsföreningar i andra länder som erbjuder cane corso eller cane corso-blandraser. Ofta är det klubbar som specialiserat sig på mastiff och andra molosser. Organisationerna kan vanligtvis bedöma de äldre hundarnas karaktär och ta reda på i samtal med dig om hunden är lämplig för din livssituation och din hunderfarenhet. Det finns naturligtvis många väluppfostrade cane corsos som har förlorat sitt hem kanske på grund av att ägarna var tvungna att flytta, men det finns också hundar som hamnat hos djurskydd för att de tidigare ägarna inte klarat av rasen som bara hör hemma hos erfarna hundälskare.
Vi önskar dig allt gott tillsammans med din hund av den ovanliga rasen cane corso!
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
