© DoraZett / stock.adobe.com
Boerboel är en sydafrikansk bondhund av mastifftypen. Sitt lugna och pålitliga sätt, i kombination med en stark skyddsinstinkt, gör den stora hunden med det massiva huvudet till en utmärkt vakthund som helt orädd försvarar sin familj mot vilda djur och inkräktare. Boerboel är endast lämplig som familjehund i begränsad utsträckning.
Namnet boerboel (uttalas “burbull”) är afrikaans och betyder översatt “bondhund” eller “bonddogg”. Faktum är att boerboeln var en populär hund hos sydafrikanska bönder redan på 1600-talet. Hundens huvuduppgift var att skydda huset, gården, familjen och boskapsdjuren mot tjuvar, inkräktare och vilda djur. De egenskaper som behövs för detta, som att vara orädd, modig, ha självförtroende och en stark skyddsinstinkt, kännetecknar den sydafrikanska mastiffen än idag.
När boerboelen väl har fått förtroende för sin ägare och sin familj, tar den med största hängivenhet på sig uppgiften att bevaka och skydda dem. Det finns inget som undgår dess uppmärksamma blick och utmärkta luktsinne. Ingen människa eller djur kommer att kunna närma sig dess familj utan att boerboelen skulle märka det. Samtidigt utvecklar vakthunden ett mycket starkt band till sin ägare som gör att den snabbt och korrekt kan bedöma situationer. Om ägaren tar emot besökaren som en vän, kommer även boerboelen att vara lugn och balanserad. Men om den känner osäkerhet eller rädsla hos sin ägare, kommer hunden instinktivt att ta på sig rollen som beskyddare. Den kommer utan rädsla och med mod konfrontera inkräktare och visa att den skulle göra allt för att försvara sin familj.
Aggressivt beteende är dock i regel helt främmande för en boerboel. Den självsäkra och intelligenta boerboelen behöver inte visa tänderna om det inte verkligen föreligger fara från andra. Tack vare sin lojala natur och sitt nära band till familjen är boerboelen lätt att kontrollera och träna. Om hunden behandlas rättvist av sin ägare, kommer den också att försöka göra allt för sin ägare och familjen. Trots sitt stora självförtroende och sin självständighet visar boerboelen en viss “will to please”, det vill säga en önskan att behaga sina människor. En förutsättning för en lydig boerboel är dock alltid en konsekvent och kärleksfull uppfostran av en kunnig ägare. En uppfostran som bygger på förtroende och som bygger på belöning istället för straff.
Trots den höga viljan att lära sig och den samarbetsvilligheten behöver en boerboel en människa som är lika självsäker som hunden själv. Bara storleken och kraften gör att den här hunden bara bör hamna i erfarna händer. Det handlar mindre om auktoritet än om ömsesidigt förtroende och respekt. Boerboel måste kunna lita på sin ägares uppriktighet och bedömningsförmåga. Den vill att dess behov och önskan att arbeta och vakta tas på allvar. Om en sådan grund är baserad på ärlighet, förtroende och ömsesidig respekt, kommer boerboelen att visa sina många positiva karaktärsdrag och visa sig vara en lydig, stabil och otroligt lojal partner.
Boerboeler är lojala, lugna, tillgivna och villiga att lära sig. De är varken nervösa eller aggressiva och utvecklar ett mycket nära band till alla familjemedlemmar, särskilt till barn. Vid första anblicken uppfyller de därmed de perfekta förutsättningarna för att hållas som familjehund. Du bör dock komma ihåg att den sydafrikanska mastiffen, som ursprungligen är en vakthund, har en medfödd utpräglad skyddsdrift och ett starkt territoriellt beteende. Egenskaper som inte nödvändigtvis möter samma kärlek hos grannar och andra förbipasserande, särskilt inte i stadsmiljö. Att leva i stan eller som ren familjehund, som får gå på regelbundna promenader, men som inte får en egen terräng att bevaka, kommer säkerligen inte att tillgodose behoven hos denna sydafrikanska hund. Boerboel är och förblir en bondhund som förutom att vara kärleksfull mot människor också bör få möjlighet att bevaka sitt territorium och skydda sin “flock”. Familjer med en stor gård på landet, långt ifrån närmaste granne, kommer säkert att uppskatta dessa egenskaper.
© Canadeez / stock.adobe.com
Att en situation uppstår då en boerboel faktiskt måste försvara sin familj mot en inkräktare är förmodligen mycket sällsynt. De flesta tjuvar kommer ändå att fly av sig själva när de står inför denna massiva och kraftfulla hund med det stora huvudet som skäller högt.
Med en mankhöjd på 61 till 72 cm, en vikt på 45 till 70 kg och sin muskulösa och symmetriskt byggda kropp med starka ben gör boerboel utan tvekan till en imponerande hund. Dess rörelser, kropp och hållning utstrålar styrka, självförtroende och motståndskraft och gör den därmed även rent utseendemässigt till en perfekt vakthund.
Medan hanhundar bör vara så stora som möjligt och ha en kraftigt utpräglad muskulatur, får tikar gärna vara “kvinnliga”, vilket i detta fall innebär att de får vara något mindre och “svagare” än rasens hanhundar. Men även boerboel-tikar blir ändå minst 55 cm höga och är därmed fortfarande imponerande hundar. Båda könen har en kort, slät päls som är mycket tät och glänsande. När det gäller färg accepteras alla nyanser av rött, brunt och gult (fawn). Även tigrerade exemplar (brindle) är tillåtna enligt rasstandarden. Andra färger, mönster eller bruna tecken är däremot oönskade. En mörk mask är tillåten hos alla varianter.
Historien om denna sydafrikanska bondhund går tillbaka till år 1652 när den första nederländska förvaltaren av Kapregionen, Jan van Riebeecks, tog med sig en så kallad “bullenbjiter” till det afrikanska landet. I jakt efter en hund som skulle bevaka mark och boskap och samtidigt skydda familjen mot överfall och vilda djur, tog många holländska och brittiska bosättare under de följande åren med sig hundar från sitt hemland till Kapregionen och där korsade dem med lokala hundar. De använde sig främst av den brittiska mastiffen och andra europeiska hundraser och utvecklade en hund som föddes upp speciellt för att bevaka och skydda och som även kunde stå emot stora afrikanska rovdjur.
Trots hundarnas utmärkta vakt- och arbetsförmåga definierades den sydafrikanska boerboelen för första gången som en egen ras först 1983. För denna första definition ansvarade South African Boerboel Breeders Association (förkortat SABT, idag SABBS). Idag erkänns rasen av Kennel Union of South Africa (KUSA) och räknas till gruppen Working Dogs. FCI (Fédération Cynologique Internationale) har dock hittills inte erkänt boerboelen som en självständig ras. Trots detta finns det numera allt fler uppfödare i Amerika och Australien som accepterar denna imponerande ras från Sydafrika. Även i Europa och Asien, särskilt i Ryssland, har boerboelens förekomst ökat under de senaste åren. I takt med att hundarna blir allt vanligare lägger man vid aveln, vid sidan av hundarnas arbetsförmåga och hälsa, stor vikt framför allt på ett enhetligt utseende och en stabil och behagligt sinnelag.
Trots att den sydafrikanska rashunden har blivit allt mer känd under de senaste åren tillhör boerboel fortfarande en av de ganska sällsynta hundraserna. Du som funderar på att köpa den här hunden kommer därför säkert inte att kunna göra det direkt på hemmaplan, utan kan behöva räkna med att ta dig en bra bit till uppfödaren. Eftersom rasen inte erkänns av FCI, kommer man naturligtvis inte heller att kunna se en FC-logga på hundens papper som talar om att uppfödaren är lämplig och seriös.
När du väljer uppfödare måste du som intressent – utöver magkänslan – vara uppmärksamma på andra tecken som tyder på seriositet: Är uppfödaren organiserad i en förening? Hur bekant är uppfödaren med rasen och dess speciella egenskaper? Är föräldradjuren bevisat HD- och ED-fria, alltså att de inte har någon genetisk predisposition för ledsjukdomar? Även det personliga intrycket bör kännas rätt vid valet. Ger uppfödningsanläggningen ett ordentligt och rent intryck? Växer hundarna upp i direkt närhet till uppfödarfamiljen och socialiseras där på lämpligt sätt från början? Vilket intryck ger hundarna? Litar du på din uppfödare och visar djuren sig vänliga och lugna mot dig – även om de är distanserade? Frågar uppfödaren dig om dina levnadsförhållanden och är den intresserad av hur hundarna kommer att ha det hos dig? Bara om dessa kriterier stämmer bör du gå vidare och förhandla om köpet med uppfödaren.
Priset på en frisk boerboel-valp ligger på cirka 17000 till 24000 kronor. Valparna bör lämna uppfödaren tidigast efter åtta till tio veckor och redan då ha blivit grundvaccinerade mot kända hundsjukdomar.
Precis som alla stora hundraser lider boerboelen relativt ofta av ledsjukdomar som höft- eller armbågsdysplasi (HD och ED). Eftersom många fall kan hänföras till en genetisk predisposition, bör köpare se till att föräldradjuren redan har testats för HD. Dessutom bör man undvika överbelastning, till exempel att klättra i trappor, särskilt under valpåldern. Även en alltför snabb tillväxt av hunden måste kontrolleras med särskild valpmat. Bortsett från de nämnda ledsjukdomarna anses boerboel vara en robust hund som i genomsnitt når en ålder på 10 till 12 år.
© Mary Swift / stock.adobe.com
En förutsättning för att din boerboel ska leva ett hälsosamt och långt liv är helt klart en artanpassad och balanserad kost. Men vilket foder är bäst för denna ras?
Många boerboel-ägare svär på så kallad BARF-utfodring, det vill säga en biologiskt artanpassad råutfodring. Hunden får rått färskt kött, inälvsmat, ben, purerade grönsaker och frukt. BARF-metoden är baserad på hundens förfäder, vargarna, och betraktas därför av många hundägare som den mest naturliga och hälsosamma typen av hundkost. Men BARF-metoden kräver också god kunskap om de olika ingredienserna i maten och om hundens näringsbehov. En ensidig råutfodring som inte tar hänsyn till hundens faktiska behov av vitaminer, spårämnen och energi kan leda till bristsymptom och därmed till allvarliga sjukdomar hos din fyrbenta vän.
Då bör hundägare hellre välja ett färdigt torrfoder som i bästa fall redan innehåller alla viktiga näringsämnen i rätt sammansättning. Eftersom näringsbehovet varierar beroende på hundens ålder, vikt, storlek och aktivitet, bör du dock se till att fodret passar din hunds individuella förutsättningar. Särskilt när hunden är valp är det klokt att köpa speciellt valpfoder. Detta bör ha en låg proteinhalt (mindre än 24 procent) för att inte ytterligare främja boerboelens redan snabba tillväxt. Även hos en vuxen boerboel bör hundägare alltid hålla koll på vikten. Övervikt kan leda till allvarliga hälsoproblem och bör absolut undvikas. Överskatta inte din boerboels foderbehov: I förhållande till sin kroppsstorlek klarar sig dessa hundar med förvånansvärt lite näring – förutsatt att fodret innehåller alla viktiga vitaminer och näringsämnen även i den lilla mängden. Fyllmedel, som spannmål, som ökar foderinnehållet utan att vara till nytta för hunden, bör definitivt undvikas.
Tack vare den korta, släta pälsen är skötseln av boerboeln mycket enkel. För att behålla glansen och strukturen i den vackra pälsen räcker det med att borsta den ibland. Vid kraftig smuts, till exempel efter en lång promenad i skogen under en våt höst eller andra regniga dagar, kan du naturligtvis också bada din hund. Du bör dock undvika överdriven användning av hundschampo. Förutom pälsvården bör du kontrollera hundens öron, ögon, tänder och tassar regelbundet och rengöra dem vid behov. Även hundens klor måste klippas ibland för att undvika skador.
Den sydafrikanska boerboelen är inte bara en mycket stor utan också en ganska krävande hund – det är inget som ens den relativt låga skötseln ändrar på. För nybörjare som letar efter en trogen fyrbenta vän som sällskap, men som inte kan erbjuda något mer än en liten trädgård och dagliga promenader i stadsparken, kommer denna ras förmodligen snabbt att bli för mycket. Boerboel är visserligen en mycket människoorienterad hund som mår bäst nära sin familj, men den är också en född vakthund med en jaktinstinkt som inte bör underskattas. Därför behöver den en stor tomt som är tillräckligt säkrad genom ett högt staket, där den kan leva ut sitt vaktbehov fullt ut. I ett trångt radhusområde skulle den här hunden tyna bort mentalt.
En boerboel som inte hålls i enlighet med sina grundläggande behov och som inte får njuta av konsekvent och kärleksfull ledning från sina människor kan bli ett allvarligt problem på grund av sin storlek och medfödda skyddsdrift. I olika länder har det tidigare lett till farliga situationer i sammanhang med en boerboel. I vissa europeiska länder, som Danmark, Frankrike och Schweiz, är det därför förbjudet att hålla denna ras eller omfattas av strikta villkor. Om du är intresserad av att köpa en boerboel bör du därför först bekanta dig med de djurhållningskrav som gäller för rasen i ditt land.
I princip kan man säga att ingen hund föds som kamphund, utan det är först vi människor som gör den till en sådan. En boerboel är en mycket fredlig och balanserad fyrbent vän som i sig inte är mer aggressiv eller stridslysten än till exempel en golden retriever. Med en konsekvent uppfostran, med tålamod, kärlek och förtroende och tillräcklig fysisk och mental aktivering utifrån hundens behov, kommer boerboelen garanterat att utvecklas till en trogen och tillgiven följeslagare. En riktig boerboel känner – som knappast någon annan hund – igen av sina ägares sinnesstämning och kommer att göra allt för att de ska må bra.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
