Dürrbächler, Gelbbäckler, Vieräugler? Den tidigare gårdshunden från Berner Oberland är känd under många namn och uppskattas idag över hela världen som familjehund. Sina människor bemöter en Berner Sennenhund med en stor portion kärlek och värme – även om de ute i naturen föredrar snö och kyla.
En massiv kropp utan att vara trög eller fet, men kraftig och muskulös – det beskriver redan utseendet på Berner Sennenhunds anfäder, som i området kring Bern i Schweiz ursprungligen hölls som gårdshundar som lämpade sig både för att dra vagnar och för att valla djuren. Det är oklart från vilka hundar den trefärgade gårdshundarna exakt härstammar. Man misstänker att de bland annat härstammar från Molosser och Mastiff, som romerna införde i Alperna.
En närmare beskrivning av den Berner Sennenhunds historia finns först från början av 19-hundratalet där den är tätt knuten till orten Dürrbach och den lokala krogen Dürrbach-Wirtshaus. På värdshusets gård, som var en mötesplats för byn, resande och handlare, hölls de stora, trefärgade hundarna. Även det tidigare namnet “Dürrbächler“ hänvisar till den regionen i kantonen Bern, där rasen i början var spridd. På inrådan av en caféägare i Bern visades rasen Dürrbächler för första gången 1902 på en utställning. Intresset i de attraktiva hundarna, som hittills bara hade varit känd för få människor i den schweiziska regionen, ökade brant efter den och de följande utställningarna. 1907 grundades sedan “Schweizer Dürrbach Club“ som skulle inleda renaveln på rasen. Förslaget att döpa om “Dürrbächler“ till “Berner Sennenhund“, kom från den schweiziska geologen och kynologen Prof. Dr. Albert Heim, som medverkade i den första rasstandarden. Anledningen för namnskiftet var förmodligen att det nya namnet inte bara va mer slående, men också bekräftade släktskapet med den schweiziska Sennenhunden. På grund av de goda fysiska och sociala egenskaperna och det fina utseendet hade Berner Sennenhunden snart många fans även utanför den schweiziska gränsen.
Inte bara dess väsen även dess tilltalande utseende gör den Berner Sennenhunden till en välkommen och attraktiv besökare. Karakteristisk för rasen är att den är trefärgad. Huvudandelen har då färgen svart, som ligger som en kappa över kroppen, halsen, huvudet och svansen. Den symmetriska vita bläsen börjar vid pannan och breddar sig mot munnen, där den maximalt räcker till läpparnas vinklar. Utmärkande är också det vita korset över bröstet, de vita tassarna och den vita svanstippen. De brunröda märkena på kinderna (Gelbbäckler), på benen och vid sidan om det vita brösthåret lägger fina accenter och kompletterar den tilltalande tricoloriteten. Typiska för den Berner Sennenhund är de brunröda fläckarna ovanför ögonen som gav den namnet “Vieräugler“ (fyrögat).
Till skillnad mot de övriga representanterna för schweiziska Sennenhunde såsom Appenzeller, Großer Schweizer och Entlebucher Sennenhund, Är Berner Sennenhundens päls den enda med långt hår. Det är som regel helt slät och får bara vara lite vågig. Den yviga pälsen är mjuk och glänsande och skyddar gårdshunden bra mot kyla och snö. Värme tål denna väl bepälsade rashunden däremot inte så bra. Under högsommaren borde denna värmekänsliga hunden ha möjligheten att dra sig tillbaka till skuggiga viloplatser och ansträngningar under lunchtiden ska absolut undvikas.
Med en mankhöjd på 64 till 70 cm för hanar och 58 till 66 cm för tikar hör den Berner Sennenhunden utan tvekan till de stora hundraserna. Tyvärr, som familjehundar, tenderar de ofta att lida på grund av bristande rörelse och felaktig kosthållning ofta av övervikt. Som för oss människor leder övervikt även på hundar i många fall till ledproblem och andra sjukdomar. Vikten på en frisk, slank Berner Sennenhund borde därför för hanar inte vara högre än 55 kg och för de något mindre tikarna inte över 45 kg.
© Bianca / stock.adobe.com
Med sitt godmodiga och vänliga väsen har Berner Sennehund blivit en av de mest omtyckta gårdshundarna över hela världen. Som familjehund står den hela livet trogen vid sina människors sida och visar sig otrolig lojal och hängiven. Tack vare sin höga retningströskel reagerar den mycket avslappnad på externa retningar. Aggressivt beteende är något helt främmande för denna människovän.
Trots den medfödda vaktdriften behöver man inte vara rädd för att bli attackerad av en Berner Sennenhund – det kan till och med bli så att en inbrottstjuv hälsas med en viftande svans. Men desto mer uppskattas den som familjehund, som utan problem även kan hållas med små barn. Skrikande eller rusande små barn påverkar inte denna vänliga jätten. Den till och med njuter av den gemensamma leken och barnens kärleksfulla uppmärksamhet. Endast på hanar kan det ibland förekomma stridigheter med andra hanar när de känner sig trängda i sitt eget revir.
Berner Sennenhund sägs att vara enveten i vissa områden, som till exempel kan visa sig i vägran att lyda kommandon som hunden anser som inte meningsfulla. Utöver det har Berner Sennenhund en stor självkänsla och en bra portion intelligens, som ger den förmågan att ifrågasätta olika kommandon. Med mycket kärlek och några godbitar kan den temperamentsfulla valpen lätt utbildas till väluppfostrad familjehund som kan motiveras och inspireras för olika uppgifter. Att vara draghund, räddningshund, spårhund eller till och med en utbildning till terapihund passar bra för dessa balanserade och uthålliga Schweizare. Efter lyckad grundträning och socialisering avnjuter Berner Sennenhundar på grund av sin lugna och vänliga karaktär ofta fler privilegier än andra rashundar. De kan utan problem tas med överallt och får röra sig fritt utan koppel eftersom de varken har benägenheten att jaga eller att rymma.
Som gårds- och brukshund, som utan för att vakta gården och valla djur, användes Berner Sannenhunden huvudsakligen som draghund för kringresande handlare. Aveln från första början vara inriktad på arbetsvilja, vaksamhet, kraft och en robust hälsa. När arbetshundarna under industrialiseringen blev alltmer arbetslösa, såg många i den godmodiga och balanserade Bernern snart den perfekta familjehunden. Uppfödarna satsade mer och mer på att bevara de godartade sociala egenskaperna och började för första gången även avla på skönheten. Under en kort tid hörde denna vackra rashunden till de så kallade modehundarna. Följden var mentala svagheter och nedärvda sjukdomar genom den okontrollerade förökning av oseriösa hobbyuppfödare som bara ville tjäna pengar genom att sälja attraktiva familjehundar. Som tur var stoppade fans av denna ursprungliga typen stopp för dessa tider. I dag är aspekter som hälsa och hög ålder avgörande för avelsurvalet igen. Föreskrifterna för avel av Berner Sennenhundar är strikta. För att förebygga nedärvda sjukdomar och för att förbättra rasens hälsotillstånd, tar man hjälp av avelsvärdet som tar hänsyn inte bara till föräldrardjuren men även syskon och andra släktingar. Men trots det är den förväntade livslängden för en Berner Sennenhund med 7 till 10 år fortfarande låg. De vanligaste sjukdomarna som dessa rashundar kämpar med är ledproblem (armbågs- och höftledsdysplasi), njursjukdomar och cancer.
För att som köpare få en så frisk valp som möjligt som kommer att glädja dig och din familj under lång tid, är det därför mycket viktigt att ni vänder er till en seriös uppfödare som skattar sina djurs hälsa högre än “snabba pengar”. En bra uppfödare investerar mycket hjärtblod i sin uppfödning – den kommer nog inte bli rik genom hundaveln. En noggrann avel av rashundar tar inte bara otrolig mycket tid, den kostar oftast mycket mer än du kan få in genom att sälja valparna.
Som tur är finns många fans av rasen Berner Sennenhund, som med passion och omsorg avlar dessa särskilda hundar. När du är intresserad av en valp, behöver du därför inte oroa dig: för den rasen är det enkelt att hitta en bra och seriös uppfödare. Vanligtvis tillhör de en registrerad förening och kan även hittas via den. Ta dig tid när du väljer uppfödaren – det bästa är att besöker uppfödaren och dennes hundar flera gångar för att få ett bra intryck av dennes avel. När det första intrycket stämmer, och området, renligheten och familjeanslutningen ger dig en bra känsla, då kan du fortsätta in på detaljerna. Det viktiga är att avelshundarna är vaccinerade och har genomgått alla rekommenderade hälsoundersökningar. En bra uppfödare kommer aldrig att övertala dig till en valp, den kommer istället informera dig omfattande om livet med en Berner Sennenhund och skaffa sig en bild av de förhållanden som dess hund kommer träffa på när den kommer till dig. När den anser att förutsättningarna för ett lyckat gemensamt liv inte finns, kommer den i värsta fall till och med avråda dig från att köpa en rashund.
© Lilli / stock.adobe.com
Innan valpen kan flytta in hos er, ska inte bara mycket hundtillbehör köpas, lika mycket ska tänkas igenom. Ett ämne som du redan i förväg borde tänka igenom är bland annat hundens kost. Uppfödaren kommer att hjälpa dig med råd och handling och skicka med ett omfattande kost-schema för de första veckorna hemma. Det fodret som de hade hos uppfödaren borde du fortsätta med åtminstone ett tag, eftersom det är optimalt anpassad till de unga Sennenhundarnas behov. Valpar har ju ännu ett annat näringsämnesbehov än vuxna hundar. När du sedan vill ställa om fodret ska den invanda kosten ersättas långsamt och stegvis, för att din hunds mage hinner att vänja sig vid det nya fodret.
För att undvika övervikt på din Berner och därmed hälsoproblem, ska du, utöver tillräcklig motion, även ordna en balanserad och artanpassad kosthållning på din Berner Sennenhund. Det bästa är en hög kötthalt, blandad med mycket frukt och grönsaker. Du kan ge det både som torr– och som blötfoder. Som alternativ till färdigprodukter har numera även det så kallade barfen etablerats, där hunden endast får livsmedel i rå form. De som talar för barf-metoden lyfter främst fram de värdefulla innehållsämnen som fortfarande finns i rå kött och grönsaker och som skulle förloras om de kokas. Om du är osäker vilken kosthållning som passar för din Berner Sennenhund är det bäst att kontakta din uppfödare eller veterinär, som kan sätta upp ett individuellt behovsschema för din hund. För vad en hund behöver är ju beroende på många faktorer, så är för en hälsosam kosthållning är inte bara rasen och könet viktiga utan även hur mycket din hund väger, hur gammal och hur aktiv den är. Naturligtvis ska din hund alltid ha tillgång till tillräcklig med färskt vatten i en skål.
Utöver din hunds diet finns det ett antal saker att tänka på, särskilt när det gäller att hålla din fyrbenta vän på ett artlämpligt sätt. En stor Berner Sennenhund behöver i första hand mycket plats. Ett hus med trädgård eller till och med en gård är optimala. En liten stadslägenhet passar definitivt inte för dessa frihetsälskande hundarna. Kom också ihåg att valpar under de första veckorna inte får gå i trappor för att skona de ännu inte färdigutvecklade lederna. Det utesluter en etagelägenhet utan hiss redan av det skälet. En plan ingång till det egna hemmet kan även senare vara en stor fördel när din hund på grund av sin ålder inte klarar trappor längre och du inte kan bära den på grund av dess fullvuxna vikt.
En Berner Sennenhund behöver mycket utlopp och aktivitet. Som ägare borde du ha lust och framförallt tid, att röra dig med din älskling. Den schweiziska rashunden älskar utdragna utflykter med sina människor och tycker utöver det om mentala utmaningar. Intelligensleksaker och en utbildning inom draghundsporten, som räddningshund eller spårarbetet passar för dessa smarta hundar. Inom hundsporten finns endast begränsade insatser för Berner Sennenhund. För snabba sporter med plötsliga rörelser som till exempel agility skulle kräva för mycket av dessa stora och tunga hundar och belasta de för mycket.
För att din Berner Sennenhund ska må bra kräver den tillräcklig med omsorg. Den långa, släta pälsen borde borstas minst 2 till 3 gånger per vecka, för att undvika att den blir tovig och för att bevara glansen. Under pälsbytet borde den helst borstas och kammas varje dag. Utöver det borde ögonen, öronen, klor, trampdynor, hud och tänder på din hund kontrolleras dagligen och rengöras vid behov. Vid dessa korta rutinkontroller kan även i god tid upptäcka eventuella förändringar och svulster, som kan vara tecken på cancer, och få de behandlade. Genom den artanpassade hållning och omfattande omsorg av din hund lämnar du inte bara ett viktigt bidrag till dess hälsa och välmående utan du gör allt för att du och din Berner Sennenhund under lång tid kommer att trivas med varandra.
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
