© Grigorita Ko / stock.adobe.com
Den ledsna basset-blicken bedrar: en basset hound, eller bara ”basset”, är oftast en glad liten filur – med ett gott humör som smittar av sig! För vilken djurvän får väl inte ett leende på läpparna när en basset kommer flängande med de långa öronen vilt slängande. Här får du veta det viktigaste om denna kortbenta jaktras som i dag är en trogen vän och följeslagare i otaliga familjer.
Lågbenta hundar (fr. ”bas” betyder ”låg”) var populära i Belgien och Frankrike redan för flera hundra år sedan. Dagens basset hound anses härstamma från den franska rasen basset d’artois – som sedan smälte samman helt med rasen basset artésien normand. År 1863 nämns basset hound som namn på en hundras för första gången på en hundutställning i Paris. Inte långt därefter spred sig hundarna även till England, och det var först där som de fick sitt karakteristiska utseende efter att ha korsats med beagle och senare även med blodhund. 1880 erkändes basset hound som hundras av de brittiska hundrasklubbarnas paraplyorganisation The Kennel Club. 1936 grundades amerikanska Basset Hound Club av basset-entusiaster. I Europa minskade antalet bassethundar starkt under andra världskriget, så att det bara fanns några få exemplar kvar i aveln efter krigets slut. I Storbritannien förde uppfödaren Peggy Keevil in friskt blod i genpoolen med franska basset artésien normand-hundar och fick stort inflytande på aveln i Europa med sina hundar. Först 1957 såg den första officiella basset-kullen dagens ljus i Tyskland. På 1970-talet var de långörade hundarna på höjden av sin popularitet. Särskilt i Tyskland, Storbritannien och USA blev de snabbt till en modehund – vilket inte alltid var till fördel för hundrasen, som snart gick mot ohälsosamma ytterligheter vad gäller kroppsbyggnaden med de speciella öronen och ryggen. Under denna period gjorde även en av världens mest kända basset-hundar sin entré: filmkaraktären ”Hund” i den populära amerikanska tv-serien Columbo stod (eller snarare satt) den excentriske deckaren bi med hans knepiga fall i många avsnitt.
En basset hound har en mankhöjd på högst 38 cm, men väger ändå runt 35 kg och är därmed en ganska massiv hund med korta ben – eller som experterna uttrycker det hela: ”lågbent med påtaglig substans”. Påfallande är också den relativt långa ryggen och naturligtvis de stora inrullade öronen. Att rasen alltid ser en aning melankolisk ut beror på korsparningen med blodhundar, vilket gav dem deras karakteristiska huvud och den lösa huden. Den korta pälsen ska vara slät och tätliggande, men inte ha för fin struktur. Oftast är hunden antingen två- eller trefärgad (svart-vit-brun), men även andra hound-färger är tillåtna.
En snabb titt på de korta benen räcker för att konstatera att en basset hound inte är bra på att springa snabbt. Men den är en utmärkt jägare, som ursprungligen användes för att jaga harar och kaniner i svårtillgänglig snårskog. Som eftersökningshund (eller svetthund som det hette förr) var det hundens uppgift att spåra upp skadeskjutet vilt. Det goda luktsinnet, som gör att den kan följa även gamla spår, och den stora uthålligheten gör basset hounden perfekt för denna uppgift. Sedan flera årtionden tillbaka går rasen mer och mer mot att bli en familjehund, men den stora populariteten har lett till problem också, eftersom basseten tidvis avancerat till modehund. Det ledde till extrema överdrifter i aveln, så att de makliga hundarna med den överdrivet lösa huden och de alldeles för korta benen som stammar från dessa linjer i dag inte längre kan användas till jakt, samtidigt som de har vissa hälsoproblem att kämpa med.
Rasen anses som vänlig och lugn. Dess tillgivenhet och kärlek till barn gör basseten till en bra familjehund. Men i stridens hetta kan det hända att den knuffar omkull små barn någon gång i bland – så man får inte underskatta hur mycket de små hundarna väger. Till och med katter kan basseten charma med sitt fredliga och självsäkra sätt. Den är aldrig aggressiv eller undfallande, utan lugn och social mot främlingar och andra hundar. Ändå kan det mycket väl hända att den skäller på brevbäraren för att försvara sitt revir och sin familj – men den kommer inte att attackera. Hundar av den här rasen tycker inte om att vara ensamma länge – de vill alltid vara med när det händer något i ”deras” familj. Ömhetsbetygelser är ganska sällsynta – så den som får en kärleksfull puff med nosen kan skatta sig lycklig. Medan vissa bassethundar redan har anpassat sig till sin roll som familjehund så har vissa hundar av denna ras fortfarande en utpräglad jaktinstinkt, vilket man måste tänka på när man går ut och går med dem. Precis som de flesta jakthundar har basseten avlats fram för att vara självständig och kan därför vara utrustad med en stor portion egensinne, och i vissa fall ren envishet.
© miraswonderland / stock.adobe.com
Eftersom den kraftigt byggda basset hounden kan ha en tendens till att bli överviktig bör du se till att den får en balanserad och högkvalitativ kost och tillräckligt med motion. Rasen är visserligen ganska bekväm av sig, men man får inte låta den utvecklas till en soffpotatis. Basset houndens kost bör vara köttrik och innehålla så lite spannmål som möjligt. Ta hänsyn till individuella kriterier som aktivitetsnivå, hälsotillstånd och ålder: äldre hundar behöver till exempel lättsmält foder som är lätt att tugga. Fodret bör alltså anpassas till hundens särskilda behov. Förutom vanligt våt- och torrfoder kan man även använda utfodringsmetoden BARF (biologiskt artanpassat råfoder). Med den metoden livnär sig hunden främst på rått kött. Därtill kommer inälvor, frukt, grönsaker samt vitamin- och mineraltillskott. Baserat på hundarnas ursprungliga föda imiterar utfodringsmetoden alltså hundens bytesdjur. Glöm inte heller att se till att hunden alltid har tillgång till tillräckligt med vatten.
Ungefär som med taxar och andra hundar med relativt lång rygg kan basset hounden drabbas av problem med diskarna i ryggraden och i värsta fall av förlamning. Därför bör du absolut undvika att gå i trappor med din basset hound. Även de långa, hängande öronen kan bli till ett problem på grund av kroniska öroninflammationer. När man väljer uppfödare är det klokt att se till att de inte strävar efter några extrema resultat vad gäller rygg eller öron, eftersom extremavel av naturliga skäl brukar leda till hälsoproblem. Under den varma tiden på högsommaren är det bäst att använda morgon- och kvällstimmarna för längre promenader, eftersom en basset inte gillar värme. Tips för varma dagar: för att göra det lite drägligare för hunden kan du svalka de långa öronen med kallt vatten när det är för varmt ute. Även på vintern finns det vissa begränsningar för den lågbenta hunden: långa snöpromenader bör undvikas på grund av din fyrbenta väns närhet till marken, eftersom det finns risk för köldskador på könsorganen och de långa öronen som hänger ner. En frisk och sund basset har en förväntad livslängd på cirka 12 år.
Basset houndens päls är lättskött – borsta den med en mjuk borste några dagar i veckan för att ta bort lösa hår. De långa öronen och ögonen som ser så sorgsna ut bakom den lösa huden måste kontrolleras och rengöras regelbundet, för de har en tendens att bli inflammerade. Lyft helst på hundens öron dagligen och se efter om de behöver rengöras, för under de långa öronen kan parasiter, smuts och skavsår leda till hudirritationer. På grund av den sämre luftcirkulationen jämfört med upprättstående öron blir det fuktigt och varmt under öronen, vilket gynnar inflammationer på detta känsliga ställe. Se till att din hund redan som valp vänjer sig vid ”öron-inspektionen” och gör det till en trivsam ritual – på så vis stärks bandet mellan dig och hunden också på ett positivt sätt. Rengör försiktigt ytteröronen med en bomullstuss eller rengöringspads som finns i specialaffärer – bomullspinnar (tops) ska inte användas till öronvård på djur. Du kan ta bort smuts ur innerörat med en speciell öronrengöring. Vid hudirritationer på grund av friktion kan en hudneutral kräm hjälpa – fråga din veterinär om tips när ni träffas första gången.
När du uppfostrar en basset bör du å ena sidan vara konsekvent, så att du inte gör din fyrbenta väns envishet ännu värre. Överdriven stränghet och tvång hör inte hemma i uppfostran av den egensinnige lille krabaten. I stället bör du på lång sikt ha ett visst toleransutrymme när det gäller uppfostran, eftersom din basset alltid kommer att behålla lite av sin egensinnighet. Den tycker mer om att leka och utforska världen än att visa sin lydnad. Försök därför att göra uppfostran lekfull, så att både hund och människa har kul samtidigt. Innan din basset flyttar hem till dig bör du leta upp en hundskola som vet hur man uppfostrar hundar som är både lekfulla och envetna. Förutom att du måste vara kärleksfull och konsekvent behöver du framför allt en sak när du uppfostrar din basset: mycket tålamod!
De korta benen gör att många tror att en basset hound inte behöver röra på sig särskilt mycket, men där underskattar de sina fyrbeningar: dessa före detta jakthundar älskar långa utflykter och behöver därför ut och röra på sig mycket, fast i sin egen takt. De flesta bassethundar älskar också alla typer av sökträning: spårning eller sökning efter föremål är utmärkta uppgifter för eftersökningshundarna.
© BillionPhotos.com / stock.adobe.com
Till skillnad från många andra jakthundar är en basset en bra sällskapshund och till och med en bra familjehund. För den passar även till bekväma människor som inte har massor med tid till att sysselsätta sin fyrbenta vän. Men du bör definitivt planera in tid för en konsekvent uppfostran. Dessutom gillar en basset inte att vara ensam. Den älskar barn och passar därför utmärkt för familjer. De flesta bassethundar accepterar också tålmodigt att bli dragna i de långa öronen – men här gäller det att vänja barnen vid att behandla den fyrbenta familjemedlemmen med medkänsla och respekt redan från början. Då finns det inget som står i vägen längre för en vänskap för livet. En basset passar på grund av sitt lugna temperament även till äldre personer som gillar att vara ute i naturen med hunden. Kontrollera för säkerhets skull att ingen i familjen är allergisk mot hundar innan den flyttar in – man kan testa sig hos läkaren. En basset uppskattar alltid en trädgård som bör vara säkert inhägnad. Där kan den röra sig fritt och du kan roa den med sökuppgifter. Den här rasen ska inte behöva gå i trappor på grund av sin långa rygg – om du inte bor på bottenvåningen är det därför lämpligt att bära hunden i trapporna.
Innan du bestämmer dig för att skaffa en basset bör du också tänka på hur mycket tid och pengar som går åt för en sådan hund på lång sikt: förutom de dagliga promenaderna, leken och gosandet är det också viktigt att tänka på att hunden måste tas om hand på semestern eller vid sjukdom också. Nu för tiden kan man ofta ta med sig sin fyrbenta vän på semestern också – men det är bäst att du redan innan din basset flyttar in informerar dig om lämpliga resmål och hotell, för att få en uppfattning om möjligheterna. Förutom basutrustningen i form av skålar, koppel, täcken och borstar så behöver din basset naturligtvis också ett foder av hög kvalitet och regelbundna veterinärkontroller, vilket medför kostnader. Dessutom kan sjukdomar leda till plötsliga ”extrautgifter” som du bör vara beredd på.
Du har bestämt dig: du letar efter din drömhund, och det är en basset hound. Inga problem, det finns många seriösa basset hound-uppfödare i Europa. Innan du köper hunden bör du informera dig noga om hur uppfödaren sköter hälsovården. För även om åsynen av en liten basset med de troskyldiga ögonen och de långa hängande öronen får hjärtat att smälta, så är det ändå så att man måste köpa en valp både med hjärtat och förståndet! Köp därför inte av oseriösa uppfödare som påstår sig sälja bassethundar billigt utan papper och hälsokontroll! Om du gör det hjälper du bara den tragiska verksamheten att fortsätta, för även här gäller att det är efterfrågan som styr utbudet. Framför allt drabbas de djur som utan hänsyn till rastypiska avelsmål och hundens hälsa används till att massavla basset hounds – eller korsningar som liknar basset hounds. När du letar efter en uppfödare bör du se till att aveln sker med måtta och utan att överdriva rygg- eller öronlängden eller den lösa huden som är typisk för rasen. Extrem avel har oftast en ogynnsam effekt på hälsan. Hemma hos uppfödaren får du inte bara lära känna valparna du är intresserad av, utan i regel även deras föräldrar, plus att du får se hundarnas omgivning. En seriös uppfödare svarar gärna på frågor om hundarnas hälsa och karaktär samt om vilka avelsmål man arbetar mot för att få en rastypisk basset hound-avel. Dessutom vill en seriös uppfödare veta mer om dig, för att försäkra sig om att valparna får ett bra hem. Oftast kan man vända sig till uppfödaren med frågor om hunden även efter köpet.
Om du vill ha en vuxen basset hound kan du leta på nätet efter djur som behöver ett nytt hem. Det händer lite då och då att hundälskare måste lämna ifrån sig en basset helt oväntat. En fördel med detta är att hundarna i regel redan har fått åtminstone en grundläggande uppfostran, så att även nybörjare som inte vill försöka uppfostra en valp kan hitta sig en ny följeslagare här. Tidigare ägare eller vårdgivare kan i regel ge dig goda råd och samtala med dig för att hjälpa dig ta reda på om du och din fyrbenta vän är ett potentiellt drömteam. När valpen överlämnas bör du alltid få ett giltigt vaccinationsintyg, registreringsbevis med stamtavla och helst ett veterinärbesiktningsintyg. Många skickar även med sin före detta skyddsling lite av älsklingsfodret och favorittäcket. På djurhem och djurskyddsorganisationer hittar du sällan renrasiga basset hounds, utan främst basset-blandningar, som dock inte är mindre charmiga för det och som blir lika glada över att få ett nytt hem.
Vi önskar dig mycket nöje med din lekfulla basset hound!
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
