© monica / stock.adobe.com
Den stiliga hundrasen australian shepherd är en medelstor aktiv hund som är avlad för vallning. Därför behöver den krävande och omväxlande aktiviteter som är fysiskt och mentalt stimulerande.
Australian shepherd imponerar framför allt med sitt intensiva temperament, avundsvärda uthållighet och starka skyddsinstinkt. Det är en arbetande hund alltigenom. Inte ens som familjehund förlorar den sin medfödda instinkt att valla och bevaka. Arbete betyder passion för denna aktiva och lyhörda hund, som alltid är till 100 procent involverad i alla uppgifter den anförtros. Rasen är väldigt intelligent och följsam och är glad över varje ny utmaning.
Samtidigt är rasen, som även kallas ”aussie”, mycket tillgiven och har en uttalad vilja att vara till lags. Hunden vill behaga sina människor och tycker om att arbeta med dem. Genom den höga inlärningsförmågan i kombination med viljan att underordna sig människor och lyda blir nu denna arbetshund mer och mer populär som familjehund. Hans önskan att följa sina gruppledare betyder dock inte att den blint följer alla befallningar och kommandon. Som äkta vallhund har aussien fortfarande sitt eget huvud och därmed en viss självständighet.
Rasens ”will to please” och vilja att lära sig bör inte förväxlas med vanlig, enkel träning. En aussie lär sig mycket snabbt, men den tillgodogör sig också fel saker lika fort. Det krävs lika mycket omsorg, tålamod och empati som konsekvens och direkthet för att uppfostra en australian shepherd. Den intelligenta och uppmärksamma hunden upptäcker omedelbart din svaga punkter och använder dem till sin fördel. Många australian shepherd känner förmodligen sin ägare bättre än han själv. Men med självförtroende, konsekvent handlande och naturligtvis mycket kärlek och uppmärksamhet är det mycket harmoniskt och problemfritt att leva med en Aussie.
© GregNoel / stock.adobe.com
Australian shepherds brukar först vara reserverade mot främlingar, men deras i grunden vänliga och godmodiga karaktär gör att de snabbt tinar upp. De är också tålmodiga med barn och fungerar bra med andra husdjur. Det kan dock hända att andra djur, barn, joggare eller till och med bilar väcker lusten att valla, så tydliga gränser och omväxlande aktiviteter är viktigt för den ivriga och mångsidiga rasen.
Ursprunget som vallhund och boskapshund är lätt att känna igen. Den starka arbetsviljan, alltid stora behov att röra sig samt rasens starka och muskulösa men samtidigt mycket smidiga och rörliga kropp visar tydligt varifrån den kommer. Australian Shepherd är en medelstor men ändå ganska lätt ras. Mankhöjden är 51 till 58 cm hos hanhundar och 46 till 53 cm hos tikar. Vikten är maximalt 22 kg. Den rör sig graciöst och utan ansträngning och är skicklig i många hundsporter.
Arbetshunden australian shepherd har en mycket robust kropp som dock aldrig ser grov ut. Huvudet är något välvt till platt med ett tydligt igenkännbart stopp och ett nosparti av ungefär samma längd. Det står i god proportion till hundens harmoniska kropp. Rasen har ett tydligt saxbett och triangulära öron som sitter högt på huvudet och lutar något framåt eller åt sidan när de är fokuserade och uppmärksamma. Karaktäristiskt för vissa hundar av denna ras är den medfödda stubben, även kallad ”natural bobtail” (NBT). Längre svansar kan dockas upp till maximalt 10 cm i länder utan dockningsförbud.
Den släta till lätt vågiga pälsen är väderbeständig tack vare den kraftiga underullen. Hanhundar har något mer päls runt halsen än tikarna. På huvudet, utsidan av öronen, framsidan av frambenen och under hasorna är håren korta och smidiga hos båda könen. Det största särdraget hos australian shepherd, som också är en av orsakerna till den är så populär, är pälsens stora variationsrikedom. Det finns i princip fyra grundfärger som dock tillsammans erbjuder totalt 16 möjliga färgvarianter med alla olika färgkombinationer och tecken.
De fyra grundfärgerna är:
Det resulterar i 16 möjliga pälsfärger:
Ögonen och öronen ska främst domineras av alla andra färger än vitt. Vita markeringar är tillåtna, men vitt ska aldrig vara den dominerande färgen. Den nuvarande rasstandarden accepterar inte vita områden på kroppen och inte heller en helt opigmenterad nos (dudley nose). Ögonfärgen är lika mångsidig som pälsen: blå, brun, bärnsten och alla andra variationer eller kombinationer av dessa färger, inklusive fläckar och marmorering, är tillåtna.
© everydoghasastory / stock.adobe.com
I motsats till vad namnet antyder är inte Australien hemlandet för denna mångsidiga ras utan Nordamerika. Det faktiska ursprunget är inte helt fastställt, men den vanligaste tesen är att baskiska herdar tog med sig förfadern till Australian Shepherd från Europa till Australien och därifrån till USA på 1800-talet – förmodligen vid tidpunkten för guldrushen, omkring 1840. De baskiska invandrarna förde dem med sig dem som vallhundar för sina merinofår. I Nordamerika fick hundarna namnet ” Australian Sheep”.
Den intelligenta och ivriga arbetshunden gjorde sig snabbt ett namn på gårdar och rancher i USA. Amerikanska får- och boskapsuppfödare var imponerade över rasens mångsidighet, med utmärkta vall- och bruksegenskaper samt ofta en utpräglad vaktinstinkt. De började föda upp rasen målinriktat och där lades grunden till dagens amerikan shepherd. Hundarna imponerade också på publiken på rodeo- och westernshows, vilket ökade deras popularitet. 1957 öppnade Australian Shepherd Club of America (ASCA) den första stamboken men inte förrän 20 år senare upprättades en enhetlig standard för rasen. American Kennel Club (AKC) rasstandard trädde i kraft 1993. Tre år senare, 1996, erkände FCI (Fédération Cynologique Internationale) äntligen australian shepherd som hundras. FCI har registrerat australien shepherd som nummer 342 i grupp 1 vall- och boskapshundar och avsnitt 1 för herdehundar.
Många ägare till australian shepherd arbetar fortfarande med fårskötsel och annan boskap men majoriteten av hundarna hålls nu som familjehund och följeslagare. Därför har två olika avelslinjer utvecklats: en arbetslinje, i vilken de ursprungliga herdegenskaperna och flockinstinkten bevaras och främjas och en något lugnare linje, där mer tonvikt läggs på balans och ett lugnare temperament som passar bättre för familjehundarna. Men även den mer balanserade linjen är fortfarande mer energisk än ett helt fotbollslag. Det är lätt att glömma, och det är inte ovanligt att nya ägare snabbt känner sig överväldigade med hunden.
Tänk efter noga om du är intresserad av en aussie – är du beredd att anpassa ditt liv till en sådan arbetsglad, reaktionssnabb och temperamentsfull hund? Först när du kan svara med ett ärligt ”ja” på den frågan kan du börja leta efter en lämplig uppfödare. Låt inte ett lågt pris locka dig att köpa. Sådana ”fynd” är mestadels djur från massuppfödning, från människor som utnyttjar den nya modehunden till att tjäna pengar. De värdesätter varken djurens natur eller hälsa. Papperslösa australian shepherd har inte genomgått tillräckliga hälsokontroller och blir ofta sjuka.
De senaste åren tilltar rastypiska sjukdomar bland australian shepherds. Det beror på rasens ökade popularitet och den okontrollerade avel som följer. Typiska sjukdomar som australian shepherd kämpar med är ledproblem, som höft- och armbågsdysplasi (HD och ED), ögonsjukdomar – grå starr och PRA (Progressive Retina Atrophy), epilepsi, tandbettsproblem och tandfel. Liksom rasen collie lider många aussies också av den så kallade MDR1-defekten, vilket leder till överkänslighet mot olika läkemedel. När två merle-typer paras blir avkomman ofta döv och/eller blind. I vissa länder är därför merle x merle-parning förbjuden och räknas som ”tortyravel”.
Med vetskap om riskerna för dessa typiska sjukdomar bör du som valpköpare alltså definitivt vända dig till en kompetent och ansedd uppfödare. Det är den enda möjligheten att vara säker på att din valp kommer från en kontrollerad och hälsosam avel. Du får inte bara tryggheten att du får en frisk hund som lever länge utan du bidrar i slutändan till hela rasens hälsa och utveckling.
En viktig del av din aussies fysiska välbefinnande är kosten. Som de flesta hundraser behöver australian shepherd också en näring som består av mycket kött (minst 70 %) samt grönsaker och frukt (cirka 20-30 %). Din hund behöver inte spannmål och du bör undvika socker helt. Om du ger torr- eller våtfoder ska det vara av hög kvalitet. I ingredienslistan på förpackningen hittar du all information om sammansättningen och om fodret innehåller alla viktiga näringsämnen din hund behöver. Överflödiga fyllmedel, sötningsmedel, artificiella smakförstärkare och kemiska konserveringsmedel har lika lite plats i hundens kost som för mycket spannmål. Dessa tillsatser indikerar vanligtvis att det är ett foder av dålig kvalitet. BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda) har blivit alltmer populärt den senaste tiden. Då har du, precis som när du lagar mat själv, störst kontroll över innehållet och kvaliteten.
Att ge en australian shepherd en balanserad och hälsosam kost och därmed förse den med alla viktiga näringsämnen är i grunden ganska enkelt. Som regel är aussies inte i farozonen att drabbas av fetma eller allergi men du bör ändå anpassa kosten till din hunds behov. Valpar som fortfarande växer behöver en helt annan näring än vuxna hundar. Lugnare seniorer behöver ett fettsnålare innehåll i maten än en vuxen hund som rör sig flera timmar varje dag. Bortsett från åldern spelar också vikt, kön, aktivitetsnivå och hälsotillstånd roll för att välja rätt kost. Inte bara ingredienserna utan även mängden mat och antalet dagliga utfodringar bör också anpassas individuellt. Det rekommenderas att ge valpar mindre mängder fyra gånger om dagen medan en vuxen shepherds skål bara behöver fyllas två gånger om dagen. Förresten, alla hundar bör få måltiderna på fasta tider och efter maten behöver de vila en stund, oavsett ålder.
Det finns mycket du kan göra för att hålla din hund frisk och välskött, bortsett från rätt näring och det rutinmässiga årliga veterinärbesöket. En australian shepherd behöver borstas varje dag. Ta bort lösa hår och smuts för att undvika tovor. Öronen, tänderna, tassarna och klorna bör också kontrolleras ungefär en gång i veckan och rengöras eller klippas. Dessutom: med det här regelbundet återkommande programmet bevarar du inte bara din hunds vackra utseende och hälsa utan stärker samtidigt bandet mellan er två.
© otsphoto / stock.adobe.com
Australian shepherd ställer dock utan tvekan högre krav på vardagslivet än på näring och kroppsvård. Även om den härstammar från avelslinjen där temperamentet har avlats ned lite kräver den fortfarande mycket sysselsättning och snabbt tempo.
En australian shepherd är definitivt inte en hund för soffpotatisar och mysiga söndagspromenader. Ren konditionsträning, som att gå i timmar, springa bredvid cykeln eller hämta bollar räcker inte heller för den krävande rasen. De är intelligenta och ivriga att lära sig och kräver en sysselsättning som är både fysiskt och psykiskt krävande. Vi rekommenderar att delta i olika hundsporter eller utbilda hunden till räddningshund, terapi- eller blindhund.
Fysiskt och mentalt utmattade hundar kommer att integrera sig bättre i familjen än en uttråkad och ostimulerad aussie. De tenderar också snabbt till att utveckla dåliga vanor när de har för lite att göra! Utmanar du hunden efter dennes förmåga kommer den att underordna sig villigt och stå lojalt vid din sida. Väl socialiserade, tränade och sysselsatta australian shepherds accepterar då också de stunder när det inte finns något att göra. Vila och avkoppling är lika viktigt för en harmonisk samexistens med din hund som fysisk träning och mental aktivitet!
Golden retriever är en medelstor, barnvänlig hund och en idealisk familjehund. Den anknyter väldigt lätt till människor och är lätt att uppfostra, men pälsen kräver skötsel och hunden behöver mycket träning.
Som intelligenta och livliga sällskapshundar har de snövita små malteserna vunnit mången djurväns hjärta. De är fantastiskt bra följeslagare för alla som alltid gillar att ha sin fyrbenta vän omkring sig och som gillar att ta hand om deras silkeslena päls.
Lydig, människokär och allsidig. Den mellanstora Labrador Retrievern är extremt populär som familjehund, men som ursprunlig arbetshund måste den också utmanas fysiskt och mentalt.
